Team LS

För i morgon ska vi på kosse-clinic på JA Ranch! Tillbaka på olycksplatsen..

Fjärilarna lever rundor i magen, alla grejer är packade och ompackade, har hämtat ett par balar hö, hästen har fått en rejäl genomkörare idag samt man och svans tvättad. Hon tackade för omtanken genom att gå ut och rulla sig riktigt ordentligt;)


Jo jag tror vi är redo nu.. Mer redo än såhär blir vi nog inte! Nu ska vi döda de där jävla hjärnspökena!!!

(Tur att Skunk var helt underbar att rida idag, det känns lite bättre i magen då ;))

Så som jag har saknat dig, så många tårar jag har gråtit för att jag förlorade dig, så många gånger jag har tänkt på dig och trott att du var död. Var säker på att du hade slutat dina dagar..

Men..

20år efter att vi möttes första gången möts vi igen, vi har båda förändrats men innerst inne är jag fortfarande 6år gammal och leder stolt ut dig ur transporten! Min egna häst!! Och inte bara en häst, det var ju världens finaste, bästa och mest fantastiska häst som nånsin funnits!!

Och nu står du helt plötsligt där framför mig.. Den finaste, bästa och mest fantastiska lilla hästen jag nånsin träffat! Du lever!! Du är frisk! Och du är dig lik.. Lite mer grå, lite mindre och tunnare än vad jag mindes dig men det är faktiskt du =D



Tack Jessica för att du tog denna bilden!

Tårarna rann och rann och rann.. Helt ofattbart att jag faktiskt fick se dig igen!

Vill gärna tro att du kände igen mig, du var iaf dig själv. Samma ställen som bästa kli-ställe, knutan under ganaschen var kvar, och när jag kliade dig på juvret så lyfte du benet precis som du alltid har gjort.



Och du hade flätor i manen, det måste betyda att du är älskad? =D

---

Mamma och pappa köpte Maria åt mig när jag var 6 år gammal, hon var då 11år gammal.

Vi sålde henne till bekanta ett par km bort när jag fyllde 12 och hade växt ur henne. När sen även deras dotter hade växt ur henne ville jag köpa tillbaka henne, de valde dock att sälja henne till bekanta till dem när hon var 25år gammal. Här tappade jag bort henne, visste att hon bodde i Mjälahult men efter ett par år trodde jag att hon var död, hon var ju gammal och tiden gick.

Men en dag sprang jag på I nere i affären och hon berättade att Maria inte bara levde utan dessutom var på väg tillbaka till Simlångsdalen. Släkt till dem hade köpt henne till sin lilla 6-åriga dotter. Fick direkt en inbjudan att hälsa på henne men har inte åkt upp. Vet inte varför egentligen..

Så idag var jag och Jessica ute och promenerade hundarna och körde omvägen dit på vägen hem. Fick syn på I på gårdsplanen och stannade, Maria var inte hemma utan på betet men jag fick gärna hälsa på henne. Så vi körde dit.. Och där stod hon, precis vid staketet som om hon hade väntat på mig.. <3


Rätt fräsch för att vara en 31år gammal ponny va? ;)

Maria är född 1980 och fyllde alltså 31år iår! Fantastiskt att få se henne igen, cirkeln känns sluten. Jag vet att hon är trygg och mår bra och att hon blir älskad.. =)

Idag blev det bara trams-ridning och bus för hela slanten!

Först tänkte jag rida lite seriöst med Skunk, det började bra med lite uppvärmning i jogg med lööööösa händer och bara plock i tygeln. Sen red vi hem och trailade lite men tröttnade ganska snabbt. Gav oss ut på vägen mot skogen och travade utåt sen vände vi efter nån km och galopperade hem igen ;) Underbar känsla att sitta där på helt långa tyglar på en frustande glad häst som bara rullar på i sån där go rund galopp =D


Red in i hagen på vägen hem och lekte stigfinnare, lät henne galoppera längs de små stigarna i skogen och vände hemåt igen. Red in i andra delen av hagen till Enya och letade efter hennes tappade grimma, Enya följde oss hack i häl hela tiden ;) Men ingen grimma fanns att hitta!

Rätt kul att bara tramsa rundor ibland!! Rida helt utan krav och bara vara glad och lycklig <3

Nu har jag ridit 3 träningar för Sussi och Enya har gjort sånna framsteg! Det går verkligen åt rätt håll och det känns så himla skönt =) Sparkandet mot skänkeln så fort det blir jobbigt är nästan helt borta 8/10ggr väljer hon att jobba istället för att diskutera mer, hon har fattat att tar hon ner huvudet från himlen får hon lång tygel och vara ifred, hon böjer sig och trampar på när jag ber henne. Och små, korta stunder kan jag bara sitta där och följa med och känna "wow vilken jäkla härlig häst jag har!!"

Galoppen har vi bestämt att träna på longerlinan tills galoppkommandot sitter bergis och sen plocka upp det uppsuttet på lina. När vi tränade hos Sussi i söndags var hon tjurig, vände, försökte komma undan, sprang och var allmänt tjurig. Men när jag tog ut henne igår för lite longering med inspänningar löst och gjorden och tänkte träna fattningar så var det som att poletten hade trillat ner; sa galopp, pussade och hann inte lägga fram pisken så tog hon en muk och fin fattning och höll galoppen i två varv bara av sig själv! Och det hände 3ggr till efter det, båda varven. Då la jag ner och gick in, är man så duktig ska man få slippa jobba mer =)

---

Skunk och Peter-träningen har jag ju glömt att skriva om, den var bitvis ganska katastrofal men framåt slutet vann jag lite över mig själv och vågade rida henne hela vägen ut. Dock med massor av coaching från Peter och jag var inte helt bekväm när hon diskuterade. MEN.. Jag vann diskussionerna och det är en stor vinst för mig, jag vågade ta kommandot och driva igenom det!

Första passet var Skunk en riktig apa och hon ville inte alls samarbeta. Det blev bara fel och jag blev spänd och osäker = ond cirkel för hon tar verkligen tillfället i akt. Så jag red kanske 10 min sen var Peter snäll och satt upp och hjälpte mig. Resten av lektionen spenderade han med att plocka bort henne från bettet och skänklarna, hon bockade och kivade och hade allmänt dålig attityd. Peter sa att han kunde känna hur hon sa "fuck you jävla gotlänning" ;) men framåt slutet kom hon fram till att det nog var bäst att bara sluta tjafsa och göra som han ville!

Sen när jag satt upp för andra passet kändes allt likadant som förut, hon brukar vara riktigt ödmjuk och fin när Peter har ridit men icke. Blev ganska nere och red uselt! Men jag har nog världens bästa coach så han såg direkt att jag blev låg och vi fick gå tillbaka på basicnivå så att jag hittade min ridning igen. Den fantastiska fyrkanten ;) Men vips så satt kontraställningen som en smäck och hästen gick som en dröm. Dags för en hand och det gick lika bra då. Just där och då kändes det nästan som innan olyckan...

I morse körde jag upp för mitt BE-kort och klarade det!

Dessutom fick jag massor med beröm av både körläraren och provledaren. Provledaren jag hade är dessutom chef över hela förarprovsenheten så det värmde lite extra. Han tyckte min uppkörning var den bästa han hade sett på länge!

Är gaaanska stolt över mig själv!!!


Har skämt bort mig hela dagen, först med smörgåstårta och vanlig tårta. Sen med ridpass på Skunk och det ingick även att passera genom koflocken uppsuttet. Gick som en dans! Kvällen bjöd på milkshake, jordgubbar och nu ska jag sätta mig och beställa hem nya sporrar och sporremmar som en present till mig själv ;)


(Skönt att få en anledning till att okynnes-shoppa ;))

Håller ju på med behandlingen av Skunk's ink. Nu är det 13 dagar sen vi började med Xxterran och det verkar gå åt rätt håll! Vågar inte hoppas för mycket ännu men det ser iaf positivt ut =)

Först behandlade jag varje dag i 6 dagar och nu har jag hållt uppe 4 dagar och la på ny Xxterra den 4e dagen.
Lite bilder tagna under senaste dagarna!


Bild från den 1e juli, alltså i fredags! Detta är taget innan applicering av Xxterran. Man ser att den har börjat spricka upp lite i kanten.


Bild från samma dag, 3h efter applicering med Xxterran. Snacka om reaktion! Här är nästan hela inken lös, den sitter fast lite i bakkant bara.



Och denna bilden nedan är tagen på söndagen 3 juli. Hela inken släppte någon gång under lördag kväll-söndagen och se så fint det ser ut nu!! =)


Torrt och fint och en bra sårskorpa! Lite svart/grått i kanterna men jag tror det är rester av Xxterran. Får inte tvätta riktigt ännu men de är på väg att trilla bort de också!

Om så bara för en kort stund! Höet är slaget och pressat så nu har jag en liten period när jag kan rida på åkern igen =)

Efter beskedet jag fick förut idag behövde jag rensa huvudet lite, man går och ältar och mår dåligt och är ledsen. Åkte upp till hästarna och parkerade bilen, Skunk fick syn på mig och gnäggade, vände och kom fram till mig i full galopp och tvärnitar framför mig. Tar ett sista steg fram och stoppar mulen i famnen på mig. Underbara, älskade häst!


När vi först hade köpt henne hade jag ingen som helt connection med henne, det var ett tomt skal där och hon släppte inte in mig öht. Hon sprang iväg när jag skulle hämta henne i hagen och tog ingen kontakt självmant öht. Vilken skillnad mot nu! Räcker jag visar min fula nuna på gården så står hon vid grinden och humrar <3


Tog med henne upp på åkern, gick genom kossehagen med kossor utan att bry sig! Red bara ett litet uppvärmningspass med låga krav, hade inte riktigt hjärna nog till några avancerade krumleurer ;) Sen fattade jag galopp och lät henne galoppera uppför backen, först lugnt och fint inkl. en tvärnit för rundbalarna som var nya =P

Andra gången fick hon länga ut sig lite mer och hon var så härlig! En helt perfekt kväll =) Det behövdes. Lite glädje i allt det ledsna..


Inken verkar vara på tillbaka gång, har börjat lossna lite längs kanterna. Ser rätt vidrigt ut! I morgon är det dags för en ny omgång Xxterra igen. Håll tummarna för att den är på väg bort!

Fick idag besked om att en gammal vän har gått bort efter en tids sjukdom..
Vi tappade kontakten ett tag efter han var tvungen att ta bort sin häst men bara för ett litet tag sen korsades våra vägar igen. Han var uppe och hälsade på mina hästar och tog med Enya ut på promenad.



Kom att tänka på alla timmar vi har spenderat till häst i skogen ihop,
alla gånger vi har haft galopprace uppe i Bröda,
alla gånger du var snäll och tog med mitt 7-åriga jag på b-ponny ut i skogen på långa rundor och du hade alltid en ängels tålamod!
När vi hade galopptävlingar och du lät mig och Maria vinna varje gång bara för att jag blev så glad över att min ponny var snabbare än stora Scarlet ;)
Eller när vi red på upptäcksfärder och hittade nya vägar, red vilse och kom hem flera timmar senare än planerat.

Hur jäkla kul vi hade sen när jag blev äldre, alla sätt vi hittade på att jäklas med varandra under våra ridturer. Minns så väl hur man väntade på tillfället när du inte riktigt hade full uppmärksamhet och jag satt bakom på Windy och satte hälarna i henne så hon sköt iväg. Där satt du på långa tyglar helt oförberedd när Scarlet drog iväg efter men bara skrattade åt det hela.
 


Du ska ju inte vara borta.. Du ska ju sitta där på en taktande, frustande häst på vägen framför mig!! Du ska vara den glada, tysta, tålmodiga människan som jag minns dig..

Otroligt sorgligt och det känns helt ofattbart, det var alldeles för tidigt för att han skulle försvinna. Efter att ha kämpat mot sin sjukdom länge vann den tillsist. Hoppas du får frid där du är, du kommer att vara otroligt saknad av oss som är kvar här nere!

Glad midsommar på er därute!! =D

Idag klarade jag teorin till BE-kortet!!

Trots att jag försov mig, inte hann äta frukost och rusade in i absolut sista minuten så fixade jag det. Fy bubblan vad jag är braaaa!! =D

Fick inget ridsällskap igår och ge mig ut själv på Skunk provade jag i lördags.. Finns nog bara ett ord för den ridturen och det är frustration! Hon var rädd för allt och när vi hade kommit 500m hade jag redan behövt hoppa av 2ggr. Då gav jag upp och red hem och tränade lite trail på gården isätllet. Hon är ett riktigt pucko rent ut sagt att rida ut själv på när hon har vilat!! Man blir så otroligt irriterad när hon blir rädd för stubbar och stenar =P


Igår då.. Fick som sagt inte med mig någon ut så jag fick hitta på något annat. Pappa har varit snäll och byggt en bro av en lastpall så jag kan träna lite hemma så den släpade jag ut i hagen. En pressenning åkte också ut och en hink i snöre. Dags för markträning!


Började med Skunk som faktiskt var riktigt duktig! Tog henne först för hon brukar fresta lite på tålamodet och då är det bra att vara clean i skallen när man jobbar henne. Enya sötnosen tränade lite själv under tiden och gick på presenningen och drog i den ;) Skunk var i precis rätt mood så träningen gick super och jag slutade ganska snabbt för att inte fresta på henne när hon var så duktig. Hon ska alltid vilja träna mer när man slutar =) Men vi hann med att både skritta över både bro och pressenning, både med matte bredvis och ute på longerlinan. Och longerade henne över presenningen i alla gångarter, inte en tvekan utan hon höll samma lugna fina tempo hela vägen!

Sen var det dags för Enya! Hon kan allt det här som rinnande vatten förutom longeringen. Det går bra i skritt och trav men eftersom galoppen verkar försvunnen fortfarande så bråkade jag inte om det! Dock var det ganska svårt att träna med Enya.. För jag hade en brunis som ville vara med hela tiden!! Så jag gick och de följde, över bron och över presenningen *haha*


Tog ett par bilder med mobilen;


Tränar Whoa.. Mest svårt för Enya ;)



Presenningen!



En pall kommer lastad!!

Min nya sadel, Continental Equiflex 135 Reiner!

Helt underbar, jag är helt kär =) Dock så lade mamma snabbt beslag på den iom att den är tänkt till Enya först och främst. Som tur är så får jag väl låna både sadel och häst emellanåt!




Huvudlaget som är ett enöras från Reinsman X-series.


Swarowski på conchos på örat


Antikbehandlat spänne


Conchos vid bettet, också med Swarowski

Hade ute en dam hos hästarna i onsdags, det var hovslagaren som tipsade om henne då vi har diskuterat fram och tillbaka med Skunk framför allt. Hon är inte helt jämn i kroppen och plockar gärna av sig framskorna i perioder. Ridmässigt är hon lite ojämn men börjar bli bättre.

Johan tipsade iaf om Eva och i onsdags var det dags för ett besök för både Skunk och Enya. Skunk hade låsningar nästan hela länden på högersidan samt vänster bog. Säkert det som har spökat med högerbak som inte vill muska sig helt jämnt! Eva masserade en bra stund innan det var dags att "knacka", Skunk stod och sov med slutna ögon och öronen rakt ut åt sidorna under hela tiden och bara njöt. Även när Eva knackade loss låsningarna med gummiklubba så fortsatte hon sova..

Enya hade lite svårare att slappna av men det gick jättebra även med henne. Eva tog sig tid att stå och kela med henne och lära känna henne först och då är Enya okej med att man trixar. Enya hade en hel del låsningar i nacke och hals och en liten i länden samt ganska spänd i musklerna i länden med. Även hon fick massage innan det var dags att knacka och för att hjälpa Enya slappna av så fick jag täcka ögat när Eva knackade men det gick bra, hon reagerade men var lugn.

Återbesök om 10 dagar, ska bli kul att se om det märks någon skillnad. Jag själv var hos naprapaten i torsdags och blev justerad =)

Hästarna verkade lite loja och trötta idag, de vilade 2 dagar och ska skrittas 2 dagar innan de kan rida som vanligt igen!

Lektionen för Lasse gick riktigt bra, helt klart över förväntan! Jag var ju både stel, klumpig och dessutom fortfarande lite öm men kroppen samarbetade hela halvtimmen =)


Och hästen... Vilken häst =)
Trots att det är mitt i betäckningssäsong och han är i full tävlingskondition så uppför han sig perfekt, lugn, cool och väluppfostrad ut i hovspetsarna. En riktig gentleman! Hade han inte haft så mkt hingstkaraktär kunde man lätt tagit honom för en valack just för att han är så cool.
   Jag fick göra en ordentligt uppvärmning av både honom och mig, öppnor och slutor, öka och minska tempo mm. Lighten är mest dressyrriden de senaste åren så det var lite mer tygelkontakt än vad jag är van vid med Skunk så lite ringrosig var jag allt. Tog en liten sund innan jag kunde slappna av och rida istället för att bara åka med men sen lossnade det mer och mer.


Fick prova på både rollbacks, galoppombyten och spin. Trots att hästen inte egentligen kan spin ;) Han gör rätt men utan farten! Och vilken galopp =D Var lite nervös inför första fattningen men det ar en riktig gunghästgalopp som man bara kunde sitta med och njuta.

Han var känslig och lyhörd och var ungefär av samma personlighet som Enya, gjorde vad man bad om lugnt och fint. Jämför man med Skunk så är hon nästan överkänslig och gör allt blixtsnabbt.

Var riktigt kul att få låna Lighten =) Hade ett sillysmile nästan hela tiden!

I morgon ska jag rida för Lasse..

Och i går fick jag ett mail från honom där han frågade om jag ville låna hans häst på lektionen. Eftersom Spunk fortfarande inte är helt fräsch efter spiktrampet så tackade jag självklart ja! Dessutom har jag alltid varit tok-kär i den hingsten och då är det klart man passar på att rida när man får chansen ;) Så nu är känslan pirrig på ett förväntansfullt sätt istället för "panik-rädd-pirret" som jag har känt innan i veckan. Taktik från Lasses sida eller bara ett sammanträffande? Inte vet jag men det gjorde att jag istället för att våndas över att något ska gå fel istället ser fram emot lektionen, just för att det ska bli så kul att få lära känna Lighten på närmre håll!

För er som är nyfikna så kan ni alltid googla på Stall Rosenberg så finns han där ;)


I morgon kväll åker jag ner med Skunkan till Johan så ska han se om han kan kan hitta något mer i hoven iom att hon är ojämn i höger varv. Dessutom ska hon få på tappskon. Världens bästa hovis som är snäll och fixar på sin semester, han är guld =) Sen hoppas jag att hon är okej så att jag kan åka upp till Peter med henne på tisdag och träna.



Har haft sån himla tur att jag har hittat inte bara en bra tränare utan TVÅ! Och de fokuserar på olika saker och coachar på helt olika sätt men det harmoniserar så bra. Två vägar som flätas samman till ett och samma mål =)

När jag tränar för Lasse så känner jag igen så mycket från hundträningen (vi har tränat för samma hundtränare) och han lär ut på ett ganska "klickerskt" sätt, mycket positiv förstärkning och peppning och han pushar en utan att vara för tuff. Ger han kritik så kopplar han ihop det med något man gjorde bra tidigare och berömmer direkt när man är minsta lilla steg åt rätt håll. För Lasse är det mer allmän grundträning, hur jag ska sitta i galoppfattningen eller hur jag får kontroll på just den kroppdelen på hästen.När man går ut från en Lasse-träning så kan det ha gått rätt kasst men man är ändå supernöjd med både sig själv och hästen, det är verkligen toppen! Ska bli kul att komma igång med den träningen igen =)

Peters träningar är lite annorlunda, för det första är han en mer verbal person. Han tjoar gärna på en, man vet om när man gör fel för då svär han åt en och man vet verkligen om när man gör rätt för då berömmer han precis lika högljutt =) Han ger kritiken på ett riktigt bra sätt som funkar i min tröga skalle, han säjer inte vad du gör fel utan vad du ska göra istället ex. så säjer han inte "dra inte i innertygeln" utan han säjer "släpp innertygeln". Liten skillnad kan tyckas men det gör stor skillnad när jag rider. På Peters lektioner är det skitnoga med att allt ska läras in rätt för tävling från början, för att rida snygga volter på tävling så måste man kunna svänga ordentligt för neckreiningen. Han retas och jävlas med en och man kan vara skitsur när man sitter och rider och inget funkar, sen gör man rätt och får beröm och man blir sådär barnsligt stolt. När jag åker från Peter så är jag oftast glad och stolt över hästen men yttepyttelite missnöjd med min ridning så jag är ruskigt taggad att träna som fan och kunna bevisa för honom nästa gång att jag visst kan ;)


Som sagt.. Två olika lärosätt men båda fungerar skitbra på mig! Man fokuserar på olika saker och allt flätas samman och förhoppningsvis växer jag till en betydligt bättre ryttare än vad jag nånsin varit förut =)

Spook-träning, Spök-träning, prassel-träning, miljöträning, skrämselträning.. Kärt barn har många namn ;)

Det var iaf vad som står på schemat för den halta och lytta, hon börjar bli uttråkad av att inte få jobba och nu mår jag såpass bra att sån här stillsam träning funkar för mig så det är bara att hugga i!

Igår plockade jag fram lite småhinder på gårdsplanen för att träna lite spook/trail-träning. Tog först ut Enya sadlad och satt upp och skrittade runt lite. Var så härligt att få sitta på en av mina egna igen!! Jag & Enyisen backade runt koner, gick över den väldigt läskiga presenningen, gick i trång passage och tog ner regnjackan från skogskärran bland annat. Red kanske 10 min allt som allt sen var jag trött och mamma fick prova. De var superduktiga båda två!! Mamma fick flytta en kon mellan olika ställen, rida fram och plocka upp den ta den med sig och ställa den på nytt ställe. Nyttigt för mamma som var tvungen att planera vart hon skulle ;)

Under tiden tog jag ut Spunk och började med att kika på presenningen som var quarter-ätande. Men vi stod där länge och filosoferade med det enda kravet att hon skulle stå still. Pappa stod och tränade på att kasta lasso samtidigt så det var ännu en spännande sak att titta på. Efter ett tag blev hon otålig och då tog vi ett steg fram på presenningen och efter ett tag stod hela hästen där! Woho envisat vinner ;)

Tog en liten promenad runt gården med en hink i ett snöre bakom, skitläskigt!!! Vi gick tills hon började coola ner och sen gick vi in och hon fick sin välförtjänta kvällsmat =) Hon är fortfarande halt, står med backontrack inne på natten för att se om det hjälper. Har iaf hjälpt mot svullnaden..

I morgon kommer hovis och ska sko och samtidigt kolla om det kanske sitter en liten hovböld i den där onda hoven..

Igår var vi på Bökeberg och såg Reining World Final, det var nog bland det häftigaste jag nånsin sett! Har filmat lite så det kommer nog ut en liten film här sen när jag har hunnit lägga in allt. Förra årets vinnare vann även iår och det var verkligen häftigt att se =)

Världens bästa tränare tävlade också och gjorde även han bra ifrån sig. Riktigt coolt att ens tränare tävlar WRF ;)


Och idag åkte jag & mamma tillbaka till JA Ranch.. Kändes lite i magen när vi körde in på gården men det gick snabbt över när vi möttes av folket som var med vid smällen. Blev ordentligt omkramad och det kändes faktiskt bra att vara tillbaka!

Satt och tittade på träningarna en stund och sen frågade Bettan om jag inte ville sitta upp på hennes fina, fina lilla islänning Piltur. Efter en stunds velande och funderande så tänkte jag "now or never" så de jagade fatt i en hjälm åt mig och jag fick kravlar mig upp. Och så satt jag där igen uppe på hästryggen =) Första stegen var jag  grymt nervös men tack vare en helt underbart snäll häst så gick det över och jag fick både travat, töltat, galoppat och provat på pass!


Foto: Bettan som också äger denna underbara lilla häst!
Precis uppsutten, något sammanbiten..



Foto: Bettan även denna gång
Hade jag inte haft hjälmen på så hade nog smajlet gått hela vägen runt!


Haha det trodde jag aldrig när jag åkte hemifrån i morse.. Tack Bettan för att jag fick låna din guldklimp!!!! (och för att du pushade mig precis lagom så att jag vågade mig upp ;))

Skunky är halt..
Hon ville inte sätta ner ena bakbenet riktigt idag, var lite stel i det redan igår men värre idag. Hon tar ner tån men inte trakten om hon slipper. Inte mycket att göra dock, hon fick gå in på box oxh vila över natten så får jag se hur det ser ut i morgon..

Vet inte hur mycket mer otur jag orkar med nu. Det här är inte kul alls!

Jag som hade sett fram mot morgondagen och FEI Reiningen. Men Skunk går före så mår hon dåligt så blir det inget Bökeberg..

Tack för alla peppande kommentarer jag har fått både här i bloggen och på facebook!

De värmer verkligen och ni puttade mig åt rätt håll :)

Hade man lyssnat på allt folk säjer så hade jag inte haft häst igen efter Windy och tänk vad mycker kärlek jag hade missat då ;)