Home again..
Och vilken helg det har varit!
Den har bjussat på hur mycket som helst, vilka känslostormar.. Från att vara så nervös att jag skakade när vi gick ner för det första passet på cuttingmaskinen till att få ett sånt jätteleende när Skunk var sig själv, ridningen funkade och arbetet på cuttingmaskinen kändes bra i magen. Visst att vi har massor kvar att fixa men första steget är taget!
Var om möjligt ännu mer nervös när vi gick ner dagen efter för första passet med kossa =S Robert tog henne åt mig första stunden och det var nog egentligen enda anledningen till att jag kunde sova på natten, skulle hon gå bananas så var det iaf inte jag som satt på! Men.. Jag hade inte behövt vara orolig, hon var helt cool. "Kossa säjer du? Gå efter den? Ja det kan jag väl göra om du vill.. " Mitt första pass blev bara skritt och mingla runt med kossan, cirkla lite, följa längs långsidan. Var en riktig befrielse när det var klart och jag hade fixat det! I did it =D
Dag 2.. Fick in en liten svart kaxig som gick på Skunk och buffade, de tog ut den och vi fick en ny. En brun jäkel med horn, gick undan dåligt men sprang inte heller. Så helt plötsligt, tjoff så vänder kojäveln och stångar Skunk rakt i bringan, hon gör ett katthopp åt sidan och kommer undan, jag flyger som en vante rätt ner i gruset. TUR att alla runt omkring var snabba och fick bort kon, hon kunde nog tänkt sig att ge oss en omgång till. Läskigt!! Var med rejäla spaghetti-ben jag gick till Skunk och lugnade henne, blev avsopad gruset och valde att sitta upp och få in en ny ko. Rätt stolt över mig själv här!!! Fick in en snäll liten hereford som vi travade runt lite med och fick tillbaka lite självförtroende.
Fick en snäll liten springig grå till sista passet. Det gick riktigt bra, vi hade lite mer attityd och följde inte bara kossan utan stundtals styrde vi faktiskt den! Gött!!
Och vilken häst jag har, hon åker på fet-stryk av en kossa och springer undan. Kommer till mig när jag är på väg, lugnar sig när jag pratar med henne och sen ställer hon upp till 100% när vi får in en ny ko. Hon har varit helt underbar och trots att hon själv är grön och osäker så guidar hon mig, hjälper mig och ger mig självförtroende. Man kan riktigt höra henne ibland "Ser du kossan matte? Kom så tar vi den!!" Hon riktigt sög tag i kon och följde, när jag ser kon börja springa är hon redan igång, när kon stannar stannar hon och jag tittar mot kon och hon vänder, tjoff iväg i galopp efter kossan.
Världens bästa Skunk <3
Den har bjussat på hur mycket som helst, vilka känslostormar.. Från att vara så nervös att jag skakade när vi gick ner för det första passet på cuttingmaskinen till att få ett sånt jätteleende när Skunk var sig själv, ridningen funkade och arbetet på cuttingmaskinen kändes bra i magen. Visst att vi har massor kvar att fixa men första steget är taget!
Var om möjligt ännu mer nervös när vi gick ner dagen efter för första passet med kossa =S Robert tog henne åt mig första stunden och det var nog egentligen enda anledningen till att jag kunde sova på natten, skulle hon gå bananas så var det iaf inte jag som satt på! Men.. Jag hade inte behövt vara orolig, hon var helt cool. "Kossa säjer du? Gå efter den? Ja det kan jag väl göra om du vill.. " Mitt första pass blev bara skritt och mingla runt med kossan, cirkla lite, följa längs långsidan. Var en riktig befrielse när det var klart och jag hade fixat det! I did it =D
Dag 2.. Fick in en liten svart kaxig som gick på Skunk och buffade, de tog ut den och vi fick en ny. En brun jäkel med horn, gick undan dåligt men sprang inte heller. Så helt plötsligt, tjoff så vänder kojäveln och stångar Skunk rakt i bringan, hon gör ett katthopp åt sidan och kommer undan, jag flyger som en vante rätt ner i gruset. TUR att alla runt omkring var snabba och fick bort kon, hon kunde nog tänkt sig att ge oss en omgång till. Läskigt!! Var med rejäla spaghetti-ben jag gick till Skunk och lugnade henne, blev avsopad gruset och valde att sitta upp och få in en ny ko. Rätt stolt över mig själv här!!! Fick in en snäll liten hereford som vi travade runt lite med och fick tillbaka lite självförtroende.
Fick en snäll liten springig grå till sista passet. Det gick riktigt bra, vi hade lite mer attityd och följde inte bara kossan utan stundtals styrde vi faktiskt den! Gött!!
Och vilken häst jag har, hon åker på fet-stryk av en kossa och springer undan. Kommer till mig när jag är på väg, lugnar sig när jag pratar med henne och sen ställer hon upp till 100% när vi får in en ny ko. Hon har varit helt underbar och trots att hon själv är grön och osäker så guidar hon mig, hjälper mig och ger mig självförtroende. Man kan riktigt höra henne ibland "Ser du kossan matte? Kom så tar vi den!!" Hon riktigt sög tag i kon och följde, när jag ser kon börja springa är hon redan igång, när kon stannar stannar hon och jag tittar mot kon och hon vänder, tjoff iväg i galopp efter kossan.
Världens bästa Skunk <3
