Team LS

Skunkis hade en tappsko så jag hade stämt träff med Johan på travet för att få på en ny. Han var där och var tävlings-hovis på Simlångsritten som utgick från Halmstadtravet för första gången! Skunk var en pärla, hon stod på parkeringen tuanför Travbanekliniken och fick på tappskon.

Vi hade en liten olycka i fredags, det höll på att sluta riktigt illa =S Mamma har matat hästarna med äpplen hon hade fått från jobbet hela veckan. I fredags fick någon av de stora nog och skulle jaga bort den andra, högg i luften och mitt där fanns mammas hand. Tjoff så var det avbitet en rejäl bit av ringfingret så det blev ilfart in till akuten med blod pissande från handen, en mamma som hyperventilerade och höll på att svimma och jag som ska försöka lugna och köra bil samtidigt. Lämpade av henne till pappa nere i byn så de fortsatte in till akuten och jag åkte tillbaka till hästarna. Som tur var slapp hon amputera men det saknas en rejäl bit av fingret och därför går det inte heller att sy ihop, det får läka sakta och plågsamt inifrån. Stackars mamma, hon har så himla ont!


Men eftersom hon är världens bästa mamma åkte hon ändå med mig in med Skunk och dessutom satt hon med en stund i ridhuset på Rosenberg så att jag kunde rida Skunk en stund när vi ändå körde förbi på vägen.

Skunk var så jäkla fin idag igen, lugn och fokuserad. Jobbade mest med mjukgörande övningar i skritt och trav, det var varmt och kvavt så det känns inte helt schysst att ställa krav på henne då. Red Sussi-volterna och fick styr på bakdelen, lite skänkelvikningar (det är rätt trixigt på lång tygel, de blir gärna att rumpa eller framdel går före) Sen jobbade jag på med kontraställningen på Peters 4-kant. Lite spinträning och som vanligt går hon helt rätt åt ena hållet om än långsamt och är en riktig apa åt det andra, men det är bara att traggla! Börja spinnen, när hon går emot så backar vi. Så höll vi på flera gånger och flyttade väck rumpan men tillsist fick vi till ett par bra steg och då är övningen slut. Direkt när hon gör rätt så får hon vara ifred :)

Avslutade hela passet genom att rida fram och plocka in alla koner från hästryggen, lite trailträning! (och smidighetsträning för en klumpig matte ;))

Njaaa kan jag inte direkt påstå..

Och det känns inget vidare, det är ju nu man ska vilja spendera så mkt tid man bara kan på hästryggen?! När det är varm och gott, man slipper bylta på sig en massa kläder och frysa och rida i evigt mörker. Jaja det tar sig nog.. Tids nog kommer den väl tillbaka!

Har promenerat ett par smårundor i skogen, mest för att Enya inte ska gå för många dagar utan sadel på ryggen. Sommarvila har ingen dött av!


Planerar ev. in en liten tävling med Bizzy Spunk, hemmaklubben ska ha tävling den 28 aug och där ska det vara E-klasser med. Där krävs ingen licens så jag kan starta Skunk! Först var tanken Enya men jag tror jag ger det ett par månader till, vi har ju all tid i världen på oss :) Skunkan däremot ska få komma ut och träna nerverna med publink, musik och massa hästar. Tänkte rida Trail, Reining och Western Riding samt ev. Trail in hand. Beror lite på hur väl förberedda vi känner oss. Ska iaf bli kul att få komma ut och iaf rida en tävling med mina nya kläder, chaps, blanket och swarowski-tränset ;)

Skulle tränat för Peter på lördag men vi fick flytta träningen till nästa fredag ist. Same, same typ.. Får tränat innan både kosseclinic och tävling och det var det viktigaste!

Den senaste veckan har mina ridpass på Skunk varit så himla bra!

Vet inte om det är Peters uppläxning, min nyss återvunna självsäkerhet eller bara helt enkelt lite flow som gör det men det går så jäkla bra! Igår var vi på Rosenberg och red ihop med Johanna och Roxie, Skunk gick från att vara en brötig skrikmaja till att på bara ett par varv vara så riktigt med mig. Det räckte bitvis att jag tänkte så gjorde hon, kontraställning, snygga mjuka galoppfattningar, eftergiven för bett och skänklar och riktigt lugn och lyhörd. Var så himla glad när jag satt av och åkte hem!

Och sen idag! Jag och mamma red ut och båda hästarna skötte sig perfekt, Enya var cool trots ett par dagars vila och lyssnade fint på mamma. Jädrar vilka bakben den hästen har när hon jobbar ordentligt! Inte ofta jag ser henne så iom att jag oftast sitter på då men nu börjar mamma hitta lite knappar också :) Och min Skunk.. Min fina Skunk! Som bara travar på med spetsade öron, i form för skänkeln på långa tyglar och man känner hur hela ryggen kommer upp och riktigt skjuter en ur sadeln. Lägg till att hon inte skyggade för nånting på hela vägen, inget spökande öht och då kan vi inkludera sjunklera i skogen pga regnet.


Kärleken för henne växer i bröstet så jag tror snart att hjärtat exploderar <3 Vår olycka var kanske egentligen inte en sån total katastrof? Vi har kommit varandra väldigt nära nu senaste veckan, har inte känt för henne på det här sättet förut. Stunderna när allt funkar har fått mig att fortsätta försöka, korta små stunder när hon är en förlängning av min egen kropp. Pappren är förhoppningsvis på väg och jag gav ju mig själv en deadline.. Var vi inte trygga med varandra när pappren kom så skulle hon säljas till någon som kunde ta tillvara på hennes kapacitet. Men nu känns det helt otänkbart, vi hör ihop! Vi har kämpat oss till vår tillit, varenda jäkla steg vi har tagit har varit en kamp.

Men när jag sitter där.. På hennes rygg, på en stig genom skogen med solen i ansiktet, sluter ögonen och känner hur hela hennes väsen svarar mitt så finns det inte många känslor som slår det <3

Nu har jag ridit 3 träningar för Sussi och Enya har gjort sånna framsteg! Det går verkligen åt rätt håll och det känns så himla skönt =) Sparkandet mot skänkeln så fort det blir jobbigt är nästan helt borta 8/10ggr väljer hon att jobba istället för att diskutera mer, hon har fattat att tar hon ner huvudet från himlen får hon lång tygel och vara ifred, hon böjer sig och trampar på när jag ber henne. Och små, korta stunder kan jag bara sitta där och följa med och känna "wow vilken jäkla härlig häst jag har!!"

Galoppen har vi bestämt att träna på longerlinan tills galoppkommandot sitter bergis och sen plocka upp det uppsuttet på lina. När vi tränade hos Sussi i söndags var hon tjurig, vände, försökte komma undan, sprang och var allmänt tjurig. Men när jag tog ut henne igår för lite longering med inspänningar löst och gjorden och tänkte träna fattningar så var det som att poletten hade trillat ner; sa galopp, pussade och hann inte lägga fram pisken så tog hon en muk och fin fattning och höll galoppen i två varv bara av sig själv! Och det hände 3ggr till efter det, båda varven. Då la jag ner och gick in, är man så duktig ska man få slippa jobba mer =)

---

Skunk och Peter-träningen har jag ju glömt att skriva om, den var bitvis ganska katastrofal men framåt slutet vann jag lite över mig själv och vågade rida henne hela vägen ut. Dock med massor av coaching från Peter och jag var inte helt bekväm när hon diskuterade. MEN.. Jag vann diskussionerna och det är en stor vinst för mig, jag vågade ta kommandot och driva igenom det!

Första passet var Skunk en riktig apa och hon ville inte alls samarbeta. Det blev bara fel och jag blev spänd och osäker = ond cirkel för hon tar verkligen tillfället i akt. Så jag red kanske 10 min sen var Peter snäll och satt upp och hjälpte mig. Resten av lektionen spenderade han med att plocka bort henne från bettet och skänklarna, hon bockade och kivade och hade allmänt dålig attityd. Peter sa att han kunde känna hur hon sa "fuck you jävla gotlänning" ;) men framåt slutet kom hon fram till att det nog var bäst att bara sluta tjafsa och göra som han ville!

Sen när jag satt upp för andra passet kändes allt likadant som förut, hon brukar vara riktigt ödmjuk och fin när Peter har ridit men icke. Blev ganska nere och red uselt! Men jag har nog världens bästa coach så han såg direkt att jag blev låg och vi fick gå tillbaka på basicnivå så att jag hittade min ridning igen. Den fantastiska fyrkanten ;) Men vips så satt kontraställningen som en smäck och hästen gick som en dröm. Dags för en hand och det gick lika bra då. Just där och då kändes det nästan som innan olyckan...

I går hade jag fått en träningstid för Sussie, jag hoppas kunna komma igång med Enyas träningar nu lite smått och behöver såklart hjälp! Sussie bor bara en halvtimme bort och det är precis lagom för Enya att träna på att åka transport. Hon åker otroligt snällt och går nästan rakt på varje gång men det är ju så himla nyttigt att åka korta sträckor och ofta!


Var lite nervös innan träningen. Mest för att Enya skulle vara på riktigt tjurigt humör och inte alls vilja jobba. Är ju inte alls beredd på hennes trots, det slog bara ner från klar himmel tyckte jag och hon har ju alltid varit så otroligt lätt och snäll.

Men träningen gick så himla bra!! Vi gjorde inte speciellt många eller svåra övningar men hon försökte hela tiden att göra rätt. Och de diskussionerna vi hade fick jag hjälp med att reda ut på ett bra och schysst sätt! Jag behövde inte bli osäker eller bråka utan Sussie visade hur jag skulle göra för att ge henne ett alternativ till bråket. Väldigt likt tänket som Peter har och det kändes väldigt bra! Bråka inte utan gör det bara väldigt jobbigt att göra fel =)

Jobbigt tyckte Enya! Fick jobbat bort ofoget med att gå och trycka mot skänkeln och inte ta ytterhjälpen, lite trail-övningar och mycket lösgörande och stretching. Fick även till en galoppfattning i varje varv! Dock så var de egentligen ganska katastrofala men hon galopperade iaf ett par steg och det är jag nöjd med =)


Och under hela passet var Enya så kääääääär! Sussies snygga painthingst gick i hagen bredvid staketet och Enya kissade, humrade och gjorde sig till. Nyttig störning för knubbsälen! Men hon fann sig bra och jobbade faktiskt ändå =)


Var så himla nöjd när jag åkte hem, kändes riktigt bra i magen!

I morse körde jag upp för mitt BE-kort och klarade det!

Dessutom fick jag massor med beröm av både körläraren och provledaren. Provledaren jag hade är dessutom chef över hela förarprovsenheten så det värmde lite extra. Han tyckte min uppkörning var den bästa han hade sett på länge!

Är gaaanska stolt över mig själv!!!


Har skämt bort mig hela dagen, först med smörgåstårta och vanlig tårta. Sen med ridpass på Skunk och det ingick även att passera genom koflocken uppsuttet. Gick som en dans! Kvällen bjöd på milkshake, jordgubbar och nu ska jag sätta mig och beställa hem nya sporrar och sporremmar som en present till mig själv ;)


(Skönt att få en anledning till att okynnes-shoppa ;))

Skunkis har en tappsko, det är den där nedrans hoven med spiktramp igen. denna gången har hon nog fått hjälp av med skon för det tog med sig en rätt rejäl del av sidorna på hoven också =/

Men eftersom jag har världens bästa hovslagare så kör han inom i morgon och lagar hov. Han är en riktig pärla! Hon måste ju vara hel i hoven tills Peter-träningen på tisdag =) Har knappt hunnit rida så det får bli lite hårdträning nu i veckan fram tills dess..


Inken läker jättefint, har smörjt skorpan med lite idomin idag. Tror den kliar för så fort jag pillar så börjar hon snufsa med mulen på mig =)

Håller ju på med behandlingen av Skunk's ink. Nu är det 13 dagar sen vi började med Xxterran och det verkar gå åt rätt håll! Vågar inte hoppas för mycket ännu men det ser iaf positivt ut =)

Först behandlade jag varje dag i 6 dagar och nu har jag hållt uppe 4 dagar och la på ny Xxterra den 4e dagen.
Lite bilder tagna under senaste dagarna!


Bild från den 1e juli, alltså i fredags! Detta är taget innan applicering av Xxterran. Man ser att den har börjat spricka upp lite i kanten.


Bild från samma dag, 3h efter applicering med Xxterran. Snacka om reaktion! Här är nästan hela inken lös, den sitter fast lite i bakkant bara.



Och denna bilden nedan är tagen på söndagen 3 juli. Hela inken släppte någon gång under lördag kväll-söndagen och se så fint det ser ut nu!! =)


Torrt och fint och en bra sårskorpa! Lite svart/grått i kanterna men jag tror det är rester av Xxterran. Får inte tvätta riktigt ännu men de är på väg att trilla bort de också!

Om så bara för en kort stund! Höet är slaget och pressat så nu har jag en liten period när jag kan rida på åkern igen =)

Efter beskedet jag fick förut idag behövde jag rensa huvudet lite, man går och ältar och mår dåligt och är ledsen. Åkte upp till hästarna och parkerade bilen, Skunk fick syn på mig och gnäggade, vände och kom fram till mig i full galopp och tvärnitar framför mig. Tar ett sista steg fram och stoppar mulen i famnen på mig. Underbara, älskade häst!


När vi först hade köpt henne hade jag ingen som helt connection med henne, det var ett tomt skal där och hon släppte inte in mig öht. Hon sprang iväg när jag skulle hämta henne i hagen och tog ingen kontakt självmant öht. Vilken skillnad mot nu! Räcker jag visar min fula nuna på gården så står hon vid grinden och humrar <3


Tog med henne upp på åkern, gick genom kossehagen med kossor utan att bry sig! Red bara ett litet uppvärmningspass med låga krav, hade inte riktigt hjärna nog till några avancerade krumleurer ;) Sen fattade jag galopp och lät henne galoppera uppför backen, först lugnt och fint inkl. en tvärnit för rundbalarna som var nya =P

Andra gången fick hon länga ut sig lite mer och hon var så härlig! En helt perfekt kväll =) Det behövdes. Lite glädje i allt det ledsna..


Inken verkar vara på tillbaka gång, har börjat lossna lite längs kanterna. Ser rätt vidrigt ut! I morgon är det dags för en ny omgång Xxterra igen. Håll tummarna för att den är på väg bort!