Team LS

Hade bestämt möte med Skunk's förra ägare i ridhuset igår, tänkte först tagit med Enya eftersom Skunk fortf. var lite knackig i spiktrampshoven. Men jag fick inget sällskap och då känns det bra mkt tryggare att åka själv med Spunk som på sin höjd testar lite än med Enya som faktiskt är rädd.

Så Spunk it was! Hon verkade tycka det var kul att få följa med och knatade på släpet innan jag hann gå med in =D Så jag bara stängde bakom och så upp med luckan och körde.

Framme, lastade ur och tog fram sadeln. Hästen slänger sig i panik rakt in i sidan på släpet =S Fick pratat lite med henne och sen gick det fint att sadla. Gick in och longerade först för säkerhets skull, hon var pigg men ändå hanterbar så det kändes fortfarande helt okej.

Så.. Dags för the big step, longeringen var färdig och jag hade inga ursäkter kvar. Time to climb that mountain =S

Foten i stigbygeln, känner hur benen är som spagetti, hästen skakar, jag skakar. Häver mig upp och så sitter jag där. Fortfarande skakis styr jag ut på spåret med tårar i ögonen och hästen fortfarande som ett asplöv.. Sen skrittar vi runt där, runt runt runt på långa tyglar. Efter ett par varv släpper klumpen i magen och Skunk andas ut även hon..

Även om det var lite skakigt även efter det så kände jag både på jog och ett halvt varv galopp. Hon var så jäkla fin! Insåg där och då hur otroligt mycket jag har saknat henne, har saknat den känslan jag har när jag sitter på hennes rygg. Min lilla krutdurk ♥


På torsdag är det träning för Lasse, var längesen jag red för honom nu. Drog ett mail och bad om hjälp och han kom till räddning! Ser verkligen fram mot det =) Och på tisdag är det träning för Peter. Även han har lovat hjälpa mig! Tur att jag har hittat världens bästa tränare =D  

Ingen hovböld men väl ett spiktramp!!
Känslan jag hade var rätt, Jag har inte sett nånting när jag har tittat på hoven men hon ömmade lite för tryck på strålen när jag kände tidigare i veckan. Nu när Johan tryckte så var det AJ!!! och det hade gått hål och var en plupp med var precis vid kanten på strålen. Så det blev en liten operation för att skära upp fickan och sen fick hon jodopaxbomull och en sula på. Johan trodde att hon skulle vara bättre redan i morgon och helt okej efter helgen =) Skönt när det inte var värre!


Enyas lilla hovspricka kar han bara rent och så var den okej. Dessutom kunde vi sko henne utan lugnande även denna gången! Nu har det gått ner till bara vänster bak som är strulig och där räcker det att tussa henne i öronen och muta med lite mat i en hink. Det är egentligen mot mina principer att muta men i detta fallet gör jag ett undantag, hon får stå utan mat när han tar bort skon och verkar och riktar den nya skon. Sen får hon sin hink innan han börjar slå på den nya och det funkar! Skönt att slippa det lugnande :) Små steg i rätt riktning!




Johan var lite sen så då passade jag på att spooka båda hästarna lite, Fia klippte gräset så vi fick stå brevid och titta och bli omkörda av gräsklipparen. Enya suckar mest och man ser riktigt hur tråkig hon tycker att jag är "matte nu hittar du på sånt där trams igen, jag vilar en stund tills du är färdig!". Precis det beteendet jag vill ha fram!

Skunk tyckte det var ganska läskigt så vi fick börja ett par meter ifrån och flytta oss närmre efterhand. Hon är lite mer vaken och alert men stod snällt kvar när Fia körde förbi. Blev lite hinkträning idag med och hon var tryggare med det redan. Träningen gör nytta =)