Back in the saddle
Hade bestämt möte med Skunk's förra ägare i ridhuset igår, tänkte först tagit med Enya eftersom Skunk fortf. var lite knackig i spiktrampshoven. Men jag fick inget sällskap och då känns det bra mkt tryggare att åka själv med Spunk som på sin höjd testar lite än med Enya som faktiskt är rädd.
Så Spunk it was! Hon verkade tycka det var kul att få följa med och knatade på släpet innan jag hann gå med in =D Så jag bara stängde bakom och så upp med luckan och körde.
Framme, lastade ur och tog fram sadeln. Hästen slänger sig i panik rakt in i sidan på släpet =S Fick pratat lite med henne och sen gick det fint att sadla. Gick in och longerade först för säkerhets skull, hon var pigg men ändå hanterbar så det kändes fortfarande helt okej.
Så.. Dags för the big step, longeringen var färdig och jag hade inga ursäkter kvar. Time to climb that mountain =S
Foten i stigbygeln, känner hur benen är som spagetti, hästen skakar, jag skakar. Häver mig upp och så sitter jag där. Fortfarande skakis styr jag ut på spåret med tårar i ögonen och hästen fortfarande som ett asplöv.. Sen skrittar vi runt där, runt runt runt på långa tyglar. Efter ett par varv släpper klumpen i magen och Skunk andas ut även hon..
Även om det var lite skakigt även efter det så kände jag både på jog och ett halvt varv galopp. Hon var så jäkla fin! Insåg där och då hur otroligt mycket jag har saknat henne, har saknat den känslan jag har när jag sitter på hennes rygg. Min lilla krutdurk ♥
På torsdag är det träning för Lasse, var längesen jag red för honom nu. Drog ett mail och bad om hjälp och han kom till räddning! Ser verkligen fram mot det =) Och på tisdag är det träning för Peter. Även han har lovat hjälpa mig! Tur att jag har hittat världens bästa tränare =D
