Enya på kollo och stressig clinic
Min lilla Snöflinga är nu lämnad uppe hos Peter och Anna, hon sköter sig enligt Anna iaf. Lite bocksprång i galoppfattningarna men överlga var det nog ganska bra.
Men en sak gjorde mig riktigt glad, hon är ju en riktig kelgris och verkar trivas med att ha såpass mkt folk omkring sig som där är hos dem. Hon blir extra mycket klappad på och verkar tycka det är toppen! Förstår iofs att alla vill klappa på henne, hon är ju så sööööt ;)
Kvar här hemma går Fröken Brun och Whoopiedidah och skrotar, Skunk fick sig ett litet buspass uppe i snön i lördags och fick galoppera lite. I söndags var vi på clinic på Suse som var ganska kass, hon blev så himla störd under framridningen av en tanta som red upp i rumpan på oss hela tiden fast jag bad snällt att hon skulle hålla avstånd. Och nån annan pappskalle som inte kan vanliga hederliga ridhusregler och skrittar på spåret, vänder in rakt framför en när man galopperar så framridningen blev pannkaka och hon stressade aldrig av.
Synd för jag hade verkligen sett fram emot träningen och så blev det mest pannkaka! Betala för att rida lektion på stress-häst gör jag gärna bara jag känner att jag får ut något av det. Har ridit ett gäng sånna lektioner för Peter och varje gång har jag gått ut med en lugn, broke och tillfreds häst men denna gången blev det inte så. När lite drygt 3/4 av passet hade gått hoppade jag av, la på täcke och bytte träns till grimma, det var inte lönt att fortsätta. Vi kom inte framåt ett endaste dugg utan snarare tvärt om, tränaren satt upp och red och skulle rätta till och jag tror aldrig jag har suttit på en så irriterad Skunk någon gång som när jag satt upp efteråt.
Hon kan ta en hel del "skit", hon tål att bli tillsagd och hon kan tjura ihop. Men hon tar alltid det utan att bli arg utan hon tar till sig korrigeringen och sen jobbar hon på igen, möjligtvis att hon piskar lite med svansen tills hon inser att om hon bara sköter sig så är alla trevliga. Peter kan sätta åt henne ganska mkt och hon är alltid glad när jag sitter upp igen. Men när R hade ridit så var hon riktigt, riktigt förbannad! Hon gick i försvar för minsta lilla och det tog nog 10 min skittövningar med mkt ge och ta, släppa tryck, för att hon skulle bli sig själv igen. Jag kommer inte utsätta henne för det igen, det finns andra vägar att gå som fungerar mkt bättre för oss!!!
Jag har ju redan två bra tränare, Peter som är den bästa som finns och som får oss att bli bättre än vad vi trodde vi var. Han peppar och coachar, skriker och svär åt mig när jag fjantar, berömmer med råge när vi gör rätt och är bara super! Och så har jag Sussi här hemma, de är på många vis lika även om de inte alls har samma inriktning. Sussi jobbar mkt lydnad, böja och forma hästen, krumlelurer och kluriga trailövningar. Tror jag har hittat en bra kombo i dessa två så varför slösa tid på något som inte funkar? =)
