Team LS

Skunk fick lite oplanerad vila, hennes ink började släppa och sitter lite på trekvart nu så hon får pausa tills den har trillat av helt. Jag hade ju ute Daniel som behandlade med akupunktur och det ser riktigt fint ut!

Det lilla man kan se under den verkar vara hud och inte sår! När jag behandlade med xxterran så blev det jättesår som vätskade och inte ville läka. Får hoppas det här funkar bättre, än så länge verkar det ju lovande =)

---

 
På julafton red jag ut i skogen på Enya och tog Whopsie med som handhäst för första gången. Men det var såklart inga problem! Enya är ju van att gå som handhäst så hon tyckte det var helt normalt, Whopsie är ju så himla cool att hon inte brydde sig. Hon behöver däremot lära sig att röra på benen och inte gå och maska, men jag la repet ett varv om hornet så fick hon pinna på bäst hon ville eller hänga och släpa i grimskaftet.

Efter ett par försök insåg hon att allt blev enklare och framförallt bekvämare om hon rörde på benen ;)

Så nu ska lill-skrutt motioneras mer såhär så hon får upp lite flås och får ner kalaskulan. Två flugor i en smäll när jag kan motionera två hästar samtidigt =)

Peter såg ju såklart direkt var vi hade problem, gotlänning med röntgensyn ;-)

Så vi jobbade båda passen med att jobba bort dessa felen. Hård skola! Sitt rakt, vänta på hästen, Backa, vänd, korrigera när hon flyter ut med rumpan, sitt ner på röven, sänk handen, höj handen, håll takten, samla upp i handen, släpp tygeln, titta på ytter fram, räta upp innan stoppen, flytta ut rumpan innan galoppfattningen... Puh inte konstigt att det blir kortslutning ibland! 

Men eftersom vår coach är den bästa så tog det inte så lång tid innan jag hittade knapparna och kunde börja korrigera grejer som jag har släppt igenom utan att veta bättre. Flytta rumpan i spinnen tex, tog tre omgångar av att bryta och flytta rumpa så funkade spinnen bra igen. Så enkel lösning på ett så störande problem! 


Och rollbacksen var lösningen ännu enklare, titta ner på ytter framben! När jag hade kroppen i rätt position så blev det helt andra vändningar. Hon bara flög runt, hur coolt som helst!!



Och mamma.. Hon red bättre än hon nånsin har gjort förut! Hon fick börja med första passet på Paco och sen övertalade jag & Anna henne till att rida ett andra pass också. Då fick hon rida Chics, underbara fina Chics =) Chics har samma fd. ägare som Skunk!

Åkte upp till MRK för att rasta av Skunk inför morgondagens träning.

Passade på att klippa henne igen före passet. Hon behöver verkligen den ventilen med all päls, märks att hon blir trött av att springa med täckjacka på. När jag satt på golvet framför henne och klippte kom jag att fundera på hur många hästar det går att göra på? Hon klipptes för andra gången i sitt liv och jag sitter på knä rakt framför frambenen. Haha!


Vi fick hela ridhuset för oss själva idag och det var rätt gött att kunna rida helt fritt. Blev ett ganska kort pass mest för att känna av vad som funkade och inte.

Behöver få koll på min kropp i rollbacksen, för de blir pannkaka. Galoppen är helt underbar, inga huvudslag i fattningarna. Stop och back funkade efter lite påminnelse. Spin åt höger behöver vi hjälp med men spinnen åt vänster var nog de bästa vi nånsin har gjort!

Så läxan är ju helt klart gjord, vi har lite vi behöver checka av med vår profet ;) Men allt som allt känns det faktiskt bra trots de rent av usla träningsförhållandena vi har nu..

I morgon är det dags för årets sista träning hos Peter..

Nästan exakt ett år sen vi var där första gången, så mycket som har hänt sen dess. Minns fortfarande hur otroligt förbannad jag var på mig själv när vi satt på hotellet på kvällen efter första dagen. Vad skulle jag ha en så bra häst till när jag inte ens kunde svänga? Stackars Skunk som fick bära runt på en så värdelös skithög som mig. Och alla försök till att muntra upp mig möttes (som vanligt) med fräsande ;) Andra dagen gick ju som tur var bättre och på hemvägen bestämde jag mig för att skulle jag ha kvar henne så fick jag baske mig lära mig rida på riktigt. Och sen fortsatte jag åka upp och träna för Peter, lämnade henne där på träning i mars vilket gav så himla mycket!

Sen hade vi ju olyckan i maj som förstörde så mycket. Alla steg vi hade tagit framåt raserades och jag var så jäkla RÄDD!! Så fort Skunk ens tittade på något så kom ilningarna i magen, klumpen i halsen och tårarna i ögonen. Så varje gång vi kom upp fick Peter sitta upp och rida till Skunk för att jag skulle våga fortsätta rida henne. Velade massor fram och tillbaka på om jag nånsin skulle kunna lita på henne, skulle jag sälja eller skulle vi fortsätta försöka? Provred underbart fina Josey som hade allt man kunde önska men det var ändå något som saknades, den där jävlar anamman som Skunk är full av. Gav mig själv en deadline, när Skunk's regpapper kom från AQHA så var jag tvungen att bestämma mig om hon skulle bort eller ej.

Så för ett par månader sen började det hända grejer, jag hade kämpat på med att våga rida och en dag när jag mest lullade runt inne i hagen fick jag ett infall. Gav galoppkommando och lät henne galoppera hemåt genom hagen. Tror det var lite av en vändpunkt! Fram till den dagen hade jag inte vågat låta henne galoppera i det fria utan bara på ridbana eller i ridhus. Men hon skötte sig såklart med bravur..


Så med små babysteps har vi hittat varandra. Vill inte skriva igen för det läget vi är i nu är bättre än vad det nånsin har varit. Jag har vågat släppa henne på lösa tyglar i galopp på stranden, jag vågar låta henne gå full fart på en rundown, jag vågar säja till henne när hon går emot mina skänklar och jag vågar RIDA henne när hon är pigg och skyggig. Dessutom rider jag bättre nu än vad jag nånsin har gjort! Jag är mer rättvis mot henne och pratar med henne istället för att "skrika" och ge dubbla signaler.



Inget av detta hade varit möjligt och jag hade gett upp för länge sen om det inte hade varit för Peter!  Han märker när han behöver sitta upp och hjälpa mig, han berömmer när jag gör rätt och han kan reta mig till vansinne så att jag taggar till och börjar rida istället för att åka häst!

Är grymt tacksam för alla hjälp jag har fått av både honom och Anna..

Tisdagsträffarna är riktigt bra!

Förra veckan hade jag med båda hästarna. Kaske inte helt taktiskt för Skunk blev väldigt stressad och skulle bara hålla koll på Enya. Och Enya som egentligen inte bryr sig ett jota om nånting blev stressad för att Skunk var ABCD-barn. Jaja.. Man får göra det bästa av det hela och jag red båda två så att det iaf var lite avrastade. Det fick räcka!


Denna veckan tog jag bara med Fröken Brun, vi ska till Peter på söndag så jag behöver verkligen rida henne så hon inte är tok-fräsch när vi kommer dit. Det är inte schysst mot henne och det är inte roligt för mig att lägga hela första lektionen på sån "skit" som bara kommer fram när hon har vilat. Det är onödigt att lägga pengar på! Fram till bara för ett litet tag sen behövde jag hjälp med framridningen, hjälp med hur jag ska göra om hon är stressad men nu har vi tillsammans med Peter hittat ett sätt som funkar för oss och jag har fått verktyg som gör att jag utan fight kan får henne att focusera på jobbet!


Vilket jag använde i tisdags! Det kom världens hagelskur när jag värmde upp och de andra hästarna i ridhuset blev riktigt rädda och gick i luften. Skunk reagerade men jag satt bara kvar och fortsatte rida den övningen jag gjorde innan skuren vilket innebar att hon bara fortsatte galoppera på på sin långa lösa tygel. "Vill du inte att det ska vara en stor grej så gör ingen stor grej av det!" Har hört det uttrycket många gånger men först nu har det sjunkit in och jag kan ta fasta på det och faktiskt förstå det. Numera är skyggningarna, stressen ingen big deal. Jag försöker ignorera det men när hon gör något bra så är det en big deal! Då får hon översvallande beröm, eftergift och får pausa.

Detta har fått en del saker att hända;
-Hästen skyggar men rädslan är inte längre bestående. Det beror ju helt klart på att jag inte bryr mig om att hon blir rädd längre. Jag själv kan hålla mina känslor i schack och då håller hon sin impulsivitet i schack. Win-win situation!
-Eftergiften blir så mycket mer tydlig! Jag har fått en häst som jag kan släppa ut på helt lös tygel, hon går med huvudet nere, håller sig dig och ryggen upp under sadeln och frustar och är så jäkla nöjd! Jag ger henne ett uppdrag och litar på att hon ska fixa det, vilket hon såklart gör =)


Och allt det här bottnar ju att min förbaskade rädsla börjar släppa. Jag kan fortfarande få ilningar i magen eller känna att jag inte vill och det händer att jag väljer att sitta av och longera istället. Men.. Jag har tvingat mig själv att lita på henne och då väljer hon att lita på mig också! Vi har växt samman och hittat vårt egna lilla språk. Vi har klara riktlinjer och jag är den som drar upp dem, när vi har bestämt att det gäller kan jag ge henne mer frihet.

Exemplet jag hade ovan med långa tyglarna är ett perfekt exempel;
I början litade jag inte på henne, och ville gärna tjuvhålla i munnen. Ju säkrare jag blev i sadeln och vågade släppa ut henne desto mer började hon testa gränser. När vi hade diskuterat vilka regler som gällde (diktatur-matte) så kunde vi sakta hitta tillbaka till någon form av demokrati igen. Och i det läget ligger vi nu, jag påminner henne i början av passet om att "Du vet vad som gäller nu hästen?" Och hon svarar vanligtvis "Är du helt säker? Är du säker så gäller det idag med!" Och därifrån kan jag släppa ut henne och låta henne vara fri.

Mina tyglar är runt 220cm långa och jag brukar hålla drygt 20cm in på dem just när jag gör denna övningen. Hon har sammanlagt 4m fri tygel och kan egentligen göra vad hon vill. Men ändå väljer hon att höja ryggen, sänka nacken och hålla sig på vår fina runda volt. Hon väljer mig, hon väljer oss..  
DET GÖR MIG SÅ OTROLIGT GLAD!!!

Vi är ett litet gäng som har bestämt oss för att träffas på tisdagar i MRK's nya fina ridhus för att träna ihop.

Så i tisdags var det dags för första gången, lite tunt uppslut iom stormen men jag & Annika kom iaf!


När vi kom var där en del nyfikna som nog undrade vad vi egentligen höll på med, så jag berättade lite om vad westernridningen är och hur vi jobbar. Visade bland annat hur viktigt det är att hästen går undan för tryck och att en enda ensam signal bara betyder en sak. De var ganska nyfikna på hur jag backade henne, jag backade henne och hade tyglarna liggandes runt hornet. Så jag visade lite och jag hoppas och tror att de gillade vad de såg. Dottern fick hoppa upp och prova Skunk en lite stund och känna på hur man samlar hästen med bara skänkeln bland annat =)


Sen red jag passet jag hade tänkt mig, ganska mkt lösgörande iom att hon har stått. Pratade med Annika och så bytte vi häst en stund. Annika fick testa spinna och galoppera på helt lös tygel, jag tror hon gillade Skunk =) Fick iaf cred för att hon var så känslig och lydig, så himla kul att höra att någon faktiskt gillar min häst då det inte händer så ofta. Hon är ju ganska speciell och lite av ett "bokstavsbarn" men jag förvånas ändå av hur snäll hon är, kan sätta upp helt okända människor och hon gör ändå sitt bästa <3

Själv fick jag hoppa upp och prova Annikas otroligt vackra häst, 4 årigt paintsto E: David Frost. Helt annan typ av häst än Skunk i kroppen, Annikas häst är avlad för pleasure/hunter och Skunk är ju kossestammad. Men i psyket var de ganska lika ändå! Båda vill jobba och går inte att rida trötta fysiskt, de vill jobba med skallen för att vara nöjda.

Jag red iaf Peters 4kant för att visa Annika hur jag menade, och det var ganska coolt. Hennes häst har aldrig blivit riden på det viset men det tog bara ett par varv med 1-2-3 tryck och jobba utifrån så gick hon fint undan för ytterskänkel och det utan att tjura mot sporren. Häftigt att jag (som är en ytterst medioker ryttare) kan sitta upp på en okänd häst och ändå använda samma ridsätt som på Skunk som jag känner så väl!