Vi var ganska väl förberedda, hästarna gick ut vid 9 på morgonen med täcke på. Jag mockade och gjorde allt färdigt inne i stallet under tiden de fick äta sin frukost ute. Det var inte det enklaste, höet blåste ur höhäckarna och rullade över marken = motion för födan, haha! Kanske inte helt smart att ta hösilage från rundbalen ut i hagen..
Laddade upp med rejält med mat till dem och en extra vattenhink ifall strömmen skulle gå. Då slutar ju vattenkopparna fungera. Vattenkopp är underbart men inte när det är strömavbrott!
2h fick de vara ute innan jag åkte upp och tog in dem. När jag stod med grimman i näven för att gå ut lossnade en bit plåt från taket och flög ut i hagen och virade sig om en staketstolpe! TUR att jag inte hade hunnit ut och TUR att hästarna stod och tryckte uppe under granen i andra änden på hagen. Läskigt!
Sen fick de vara inne ett par timmar när det regnade och blåste som värst, vinden mojnade en stund på eftermiddagen och solne kom fram så då fick de gå ut en timme igen så jag hann mocka och fixa för natten. Hällde upp vatten i dunkar, nya vattenhinkar och så mkt hö jag bara kunde proppa ner i deras höhäckar, laddade med utportionerat hö och vattendunk utanför varje box så att ifall jag inte kunde ta mig dit så kunde iaf Henke ge dem mat och vatten. En smutsig box lider de inte av ett par timmar längre men mat och vatten är prio ett!
Hann precis få in dem, klä av täcken och säkra alla dörrar innan stormen började eskalera. Ganska äckligt att köra hem när träden piskar taket på bilen och nästan föser ner bilen i diket =S
Men nu är allt äntligen över, vägen var framkomlig på morgonen och vi måste ha haft tumme med vädergudarna för vi har inget trasigt förutom den där takplåten. En stor gran har vält 1m från staketet i hagen, en stor björk välte mellan stugan och elledningen. Sen har vi en hel del träd över andra vägar men alla kunde ta sig ut och in från byn, skönt!
....Och nu är jag ännu mer övertygad om att jag ska lära mig köra motorsåg!!
Både jag och Skunk har fortfarande lite blessyrer kvar sen vår olycka i våras, hon har låsningar i ryggen som hela tiden kommer tillbaka. Dock så sitter de mindre och mindre fast för varje gång och de blir färre och färre. Men hon är lite ojämn i sin muskulatur över bäckenet bland annat vilket gör att hon inte arbetar helt rätt med sin kropp.
Jag å andra sidan är ganska kass ;) Har ingen känsel på framsidan av det skadade låret och ärret gör riktigt ont. Haltar på morgonen och anstränger jag låret så gör det riktigt ont på kvällen och hela natten efteråt. Dessutom går jag antagligen och kompenserar för höfterna har börjat säja ifrån.
Men vi går hos kotknackare båda två och i måndags skulle vi testa något nytt, fick tips av Anna som är sambo med världens bästa tränare Peter Ljungberg. Anna är en sån där person som är riktigt bra att känna, hon kan verkligen häst, är öppensinnad och lite "alternativ" och dessutom en jäkligt trevlig person! Vi kom iaf att prata om Skunk's ink nu ett par ggr när vi har varit uppe och tränat och hon tipsade om Daniel som har behandlat ett par hästar åt dem för just inkar. Daniel är ET och utbildad inom akupunktur så jag tänkte lite skitsamma om det tar inken, det kanske iaf tar låsningarna!
Sagt och gjort, jag bokade en tid och i måndags kom Daniel ut. Började med att sätta nålar på Skunk lite här och där. Först blev hon väldigt arg, antagligen för att nålarna gjorde lite ont. Men det tog inte många minuter förrens hon stor i gången och sov! Min hoppjerka som aldrig står still innan hon är arbetad står och sover - wow!
Och så var det min tur, tre nålar runt ärret och en i nagelbandet på stortån och "pektån". Sen satt jag där på stallgolvet och blev jättetrött, kunde knappt hålla ögonen öppna och fick luta mig mot boxväggen.
Bort med nålarna och tack och hej till Daniel.
Skeptisk som jag är väntade jag mig ingen förändring sådär direkt. Visst att det sätter igång blodet men det här var helt galet, hela benet BRANN! Jag var så varm och bara just i det benet. Dagen efter hade jag grym träningsvärk, hade fått känsel på nästan hela låret men tårna som nålarna hade suttit i var det ingen känsel i! Skumt, rätt äckligt att inte känna tårna kan jag säja, man slår i dem hela tiden! Tredje dagen hade jag känseln tillbaka i tårna och fortfarande tärningsvärk.
Skunk då? Jodå, inken blev först helt vit och sen blev det ett par små sprickor i den. Gott tecken för då ska den vara behandlingsbar iaf! Men det häftigaste av allt var ändå hennes has. Hon skadade den på fredagen innan och den var megasvullen och det ville inte ge med sig. Dagen efter hade svullnaden gått ner 3cm och dagen därpå var svullnaden helt borta och hästen är ohalt!!
Skeptikern är övertygad! Nu vill jag också kunna det här, så jäkla häftigt =D
Enya, min vackra isprinsessa! Som är den vänligaste, mest försiktiga och vackraste hästen jag nånsin träffat! Hennes man är nu 74cm lång!!!!! Fantastiskt fin =)
Skunk som alltid ger mig 110%, som alltid är först framme i hagen och som gnäggar så fort hon får syn på mig <3
Och Whopsie såklart! Som har fått punkfrisyr för att hon hade trasslat in kåda i hela sin man ;) Tryggaste och mest självsäkra i hela flocken, surar de andra går hon iväg och gör nåt annat. Du kan smälla en bomb bredvid henne och hon rör inte på öronen. Prinsessan Lillian ;)
(som dock höll på att förstöras av att jag hade kört ifrån paddarna!! Tur att båda hästarna hade sina täcken på sig så vi kunde vika dem.. Trött på mig själv!)
Och de där täcken förstörde ju bilderna lite men ett par kan jag ju bjuda på iaf!
Här kommer en liten oredigerad film från senaste Peter-träningen,
Jag får träna på att rida med kroppen och inte "hjälpa-till" med tyglarna så som jag gärna gör när det blir jobbigt. Riktigt nyttig övning som fler borde prova på! Är din häst verkligen så lydig för vikt och skänkel som du tror? Min häst överträffade mina förväntningar ;) Hon fungerade ungefär 1 miljon gånger bättre när jag slutade störa henne med tyglarna, man ser ganska tydligt på filmen att hon bitvis sänker sig riktigt lågt och kommer upp med ryggen. Sen har hon inte styrka nog att jobba på där så länge så huvudet flexar lite upp och ner men vi har tagit ett stort kliv på rätt håll!
I eftermiddags provred Rasmus sin nya sadel. Det var en mäkta nöjd kille som fick på sig sin blå hjälm med fiskar på och blev upplyft på Whopsies rygg!
Och jag förvånas än en gpng över hur bombsäker den ponnyn är! Kutte välte en skottkärra precis bakom henne i stallgången och det enda hon gjorde var att hon klippte lite med öronen och vände på huvudet för att se vad det var. Inte en ryckning ens! Och det var bara 2a gången hon hade sadel på ryggen, 3e gången Rasmus satt på henne och hon skötte sig med bravur :)
Rasmus var väldigt nöjd uppe på hästryggen, efter en lite diskussion höll han sig i handtaget och turades om att omväxlande säja pappa, bajs, hhhhhhhhmmm (betyder häst, ni vet när de humrar sådär när man kommer) och Lia. Killen har upptäckt bajs, hästbajs är speciellt roligt och hans mamma är jättelycklig ;)
Vi gick en lite runda på kanske 5 minuter, kort men gott!
Tyvärr var det för mörkt ute så det blev ingen bild :(
Ska bli så kul, ser verkligen fram emot det =) Och antagligen kommer båda hästarna få åka med, jag tar Skunk och Nathalie tar Enya. Och så kommer Lotta & Tequila också! Som ett extra plus hade solen tänkt lysa enligt SMHI så jag hoppas det blir en härlig dag!
Och på söndag är det trailclinic, perfekt att kunna träna innan tävlingen den 20e ju!
Sen funderas och planeras det en hel del här på gården också! Hemligt än så länge men om allt går i lås så får ni snart veta ;)
Idag klurade jag på hästtransporter, förare som kör med hästttransport, hästar som åker bra vs hästar som åker dåligt, lättlastade hästar och svårlastade hästar.
Jag och min vän Jessica har flera gånger diskuterar just lastning som är ett stort problem för många hästägare. Och varje gång vi pratar om detta kommer alltid samma fråga upp, varför lasttränar inte folk sina hästar?? Varför vill man stå på en tävlingsplats/veterinärstation/gårdsplan/whatever med en häst som blåvägrar att gå på släpet?
Och hur många mardröms varianter på lastningar har man inte sett? Folk kan ju bete sig så urbota dumt att det är ett under att hästen inte får mer psykiska problem än den redan har av situationen.
Ett exempel hände när vi var på söndagsträning på Suse, westernfolk är i allmänhet bra på att lastträna sina hästar. Det ingår liksom lite i grundutbildningen av den unga hästen att den ska lita på sin människa och vara lydig i alla situationer som kan uppkomma.
I alla fall så satt vi ett gäng och fikade ute på gräskanten efter träningen, hästarna stod antingen i släpet och åt hö eller uppbundna i släpet utanför och vilade. Skunk står bunden utanför med ett hönät och vattenhink. En familj ska lasta dotterns ponny och har kört fram bil och släp, backat till ekipaget tätt intill en vägg på ena sidan. En dam som ska "hjälpa dem" har plockat fram longerlina, fäst i släpet samt en långpisk. Dottern kommer med sin ponny, iklädd träns, kedjegrimskaft, täcke och skydd. Dags för lastning och barnet går frma med hästen mot lämmen, hästen tittar och tvekar lite, då flyger dam+mamma+pappa med linor och pisk och trycker upp hästen på lämmen. Barnet får dra så hårt det bara kan i kedjan och vad händer?
Hästen panikar såklart och sliter sig och kommer rusande mot våra hästar. Som tittar och fortsätter äta. Ponnyn fångas in och samma procedur upprepas ungefär 5ggr innan hästen får nog och reser sig. Här ger familjen upp och tar in ponnyn i stallet.
Så vad gick fel?
I mina ögon det mesta, för det första handlade de otroligt respektlöst mot hästen och skapade en negativ situation som hästen dessutom kunde slå sig fri från. Istället för att låta hästen titta en stund och låta det ta lite tid men ge hästen en positiv upplevelse av släpet så lär det vara sju resor värre nästa gång.
En lättlastad häst har en del grundfärdigheter som ska fungera; -Gå undan för tryck -Lätt gå att styra ett steg fram/bak, vänta på signal, stå still -Har tränats att gå i smala passager -Tränat på att gå över grejer som låter, ex broar eller en lastpall
Har du dessa gundfärdigheter så har du också en häst som går på släpet! Sen kan du träna vidare därifrån om du ex. vill kunna skicka in hästen i släpet utan att du behöver gå med (väldigt smidigt om du åker själv eller åker med två hästar) Träna i små små steg och ge mkt beröm! Ett steg upp på lämmen, beröm, backa av. Två steg upp, ett bak, ett fram , beröm osv..
Lastning på mitt vis görs såhär; Hästen har lädergrimma, grimskaft och vanlig "åkabortklädsel" (täcke,skydd osv.) Leder upp hästen på lämmen, stannar och lägger grimskaftet över halsen, jag stannar bak vid sidan och smackar lite, hästen kliver in och går tills bogen tar i frambommen. Hästen står still och väntar, jag lägger upp bakbommen, tar upp luckan och drar ner gardinen. Går runt och kopplar fast hästen.
Lasta ur görs genom att koppla loss häst, lägga grimskaftet över halsen. Gå bak och öppna, ta bort bakbommen. Hästen står kvar och väntar, säjer back och drar lite lätt i svansen. Hästen backar ut och backar rakt tills den är helt nere från lämmen och har alla 4 hovarna i marken.
Easy piecy va? ;)
En annan sak man ska tänka på när man har en svårlastad häst är hur man egentligen kör när man har hästen i släpet? Kör jag så att det är bekvämt för hästen att åka? Åker hästen stökigt så kanske det är för att du inte kör schysst?
När jag satt och körde hem från jobbet idag kom jag att tänka på variation i träningen, själv tycker jagd et blir dåligt med det nu iom att Skunk inte går att rida ut själv på utan att bli hyperstressad så jag undviker dte och går hellre små promenader med henne för att träna på att vara ensam ute. Men det kan vi behandla i ett annat inlägg!
För tillfället tycker jag alltså att jag varierar dåligt men när jag tänker efter så tror jag att jag varierar min träning fler än de flesta! Kan lägga ut ett exempel på hur en vecka kan se ut för mina hästar;
Skunk Måndag: Lösgörande mjukispass uppe på åkern, jobbar mkt sidvärtes och nästan bara i skritt och trav. Tisdag: Vila Onsdag: Finlir på åkern, övar på läxan vi har fått från Peter, jobbar i galopp på stoooora mjuka volter. Övar lite mer fartiga grejer som vändningar, stop-back osv. Torsdag: Vila Fredag: Åker till ridhuset för att rida ett rejält genomkörarpass, rider oftast runt 1-1½h och blandar styrka, lösgörande med tekniska övningar, Lördag: Rider ut i skogen, kravlöst och mestadels på långa tyglar Söndag: oftast söndagsträning på Suse, där blir det mest trailövningar.
Bild från en av våra uteritter, mamma och Enya framför oss och Skunk som lyssnar =)
Det jag skulle kunna önska är ju lite mer uteritt för att bygga muskler. Något pass på åkern blir det lite klättring också och något pass kan bytas mot groundwork men på det stora hela så ser en vecka för henne ut såhär! Varannan vecka blir det en vilodag till och något pass byts ut mot longering.
Enya däremot går lite mindre:
Hon jobbas lördag, söndag + en dag till i veckan och går ganska lugnt nu. Men hon får arbeta en del vid hand och longeras för att stärka galoppen.
Jag tror att det är otroligt viktigt för hästarna att någon gång i veckan få ridas ut i ksogen och "busa" lite, gå ganska kravlöst och får gå på i friskt tempo. Sträcka ut benen och få upp lite flås! Mina hästar älskar när man rider "offroad" eller uppför en riktigt brant backe där de verkligen får ta i. Eller bjuda på en galopp uppför backen och låta dem sträcka på benen. Man bygger också upp tilliten och förtroendet mellan sig som ryttare och hästen ute i skogen, man får hantera olika saker som dyker upp tillsammans.
Så summan av kardemumman; Folk borde rida ut mer med sina hästar!!
