Massa träning!
Nu har jag ridit 3 träningar för Sussi och Enya har gjort sånna framsteg! Det går verkligen åt rätt håll och det känns så himla skönt =) Sparkandet mot skänkeln så fort det blir jobbigt är nästan helt borta 8/10ggr väljer hon att jobba istället för att diskutera mer, hon har fattat att tar hon ner huvudet från himlen får hon lång tygel och vara ifred, hon böjer sig och trampar på när jag ber henne. Och små, korta stunder kan jag bara sitta där och följa med och känna "wow vilken jäkla härlig häst jag har!!"
Galoppen har vi bestämt att träna på longerlinan tills galoppkommandot sitter bergis och sen plocka upp det uppsuttet på lina. När vi tränade hos Sussi i söndags var hon tjurig, vände, försökte komma undan, sprang och var allmänt tjurig. Men när jag tog ut henne igår för lite longering med inspänningar löst och gjorden och tänkte träna fattningar så var det som att poletten hade trillat ner; sa galopp, pussade och hann inte lägga fram pisken så tog hon en muk och fin fattning och höll galoppen i två varv bara av sig själv! Och det hände 3ggr till efter det, båda varven. Då la jag ner och gick in, är man så duktig ska man få slippa jobba mer =)
Skunk och Peter-träningen har jag ju glömt att skriva om, den var bitvis ganska katastrofal men framåt slutet vann jag lite över mig själv och vågade rida henne hela vägen ut. Dock med massor av coaching från Peter och jag var inte helt bekväm när hon diskuterade. MEN.. Jag vann diskussionerna och det är en stor vinst för mig, jag vågade ta kommandot och driva igenom det!
Första passet var Skunk en riktig apa och hon ville inte alls samarbeta. Det blev bara fel och jag blev spänd och osäker = ond cirkel för hon tar verkligen tillfället i akt. Så jag red kanske 10 min sen var Peter snäll och satt upp och hjälpte mig. Resten av lektionen spenderade han med att plocka bort henne från bettet och skänklarna, hon bockade och kivade och hade allmänt dålig attityd. Peter sa att han kunde känna hur hon sa "fuck you jävla gotlänning" ;) men framåt slutet kom hon fram till att det nog var bäst att bara sluta tjafsa och göra som han ville!
Sen när jag satt upp för andra passet kändes allt likadant som förut, hon brukar vara riktigt ödmjuk och fin när Peter har ridit men icke. Blev ganska nere och red uselt! Men jag har nog världens bästa coach så han såg direkt att jag blev låg och vi fick gå tillbaka på basicnivå så att jag hittade min ridning igen. Den fantastiska fyrkanten ;) Men vips så satt kontraställningen som en smäck och hästen gick som en dröm. Dags för en hand och det gick lika bra då. Just där och då kändes det nästan som innan olyckan...
Galoppen har vi bestämt att träna på longerlinan tills galoppkommandot sitter bergis och sen plocka upp det uppsuttet på lina. När vi tränade hos Sussi i söndags var hon tjurig, vände, försökte komma undan, sprang och var allmänt tjurig. Men när jag tog ut henne igår för lite longering med inspänningar löst och gjorden och tänkte träna fattningar så var det som att poletten hade trillat ner; sa galopp, pussade och hann inte lägga fram pisken så tog hon en muk och fin fattning och höll galoppen i två varv bara av sig själv! Och det hände 3ggr till efter det, båda varven. Då la jag ner och gick in, är man så duktig ska man få slippa jobba mer =)
Skunk och Peter-träningen har jag ju glömt att skriva om, den var bitvis ganska katastrofal men framåt slutet vann jag lite över mig själv och vågade rida henne hela vägen ut. Dock med massor av coaching från Peter och jag var inte helt bekväm när hon diskuterade. MEN.. Jag vann diskussionerna och det är en stor vinst för mig, jag vågade ta kommandot och driva igenom det!
Första passet var Skunk en riktig apa och hon ville inte alls samarbeta. Det blev bara fel och jag blev spänd och osäker = ond cirkel för hon tar verkligen tillfället i akt. Så jag red kanske 10 min sen var Peter snäll och satt upp och hjälpte mig. Resten av lektionen spenderade han med att plocka bort henne från bettet och skänklarna, hon bockade och kivade och hade allmänt dålig attityd. Peter sa att han kunde känna hur hon sa "fuck you jävla gotlänning" ;) men framåt slutet kom hon fram till att det nog var bäst att bara sluta tjafsa och göra som han ville!
Sen när jag satt upp för andra passet kändes allt likadant som förut, hon brukar vara riktigt ödmjuk och fin när Peter har ridit men icke. Blev ganska nere och red uselt! Men jag har nog världens bästa coach så han såg direkt att jag blev låg och vi fick gå tillbaka på basicnivå så att jag hittade min ridning igen. Den fantastiska fyrkanten ;) Men vips så satt kontraställningen som en smäck och hästen gick som en dröm. Dags för en hand och det gick lika bra då. Just där och då kändes det nästan som innan olyckan...
