En liten kort film från helgens kosse-clinic för Robert! Detta var sista kossan på hela helgen så både häst, matte och kossa var lite trötta.
Stooooor förändring mot sist, vi har gjort riktiga framsteg och det känns otroligt gött. Nu kan äntligen det roliga börja!! =D
Fick bra kossor hela helgen och det kändes så skönt att rädslan hade gett med sig. Istället för att åka runt på hästen så började jag rida och vips satt jag på en helt annan häst, hon sög tag i kossan och började jobba mer självständigt. Och sista dagen blev jag lurad..
Hade bestämt sen innan att jag inte ville jobba med en flock kor inne, fine sa Robert och jag fick in en ko. Jobbade med den och sen skulle Robert sätta hjorden till de andra och tyckte att jag kunde stanna kvar och titta. Stå i en hörna och bara vara där med korna i andra änden på ridhuset. Meeeeen.. Efter en stund hade han lurat fram mig så då flyttade vi runt på den där lilla flocken. Hade ALDRIG trott att jag skulle sitta där, nästan exakt 1år efter olyckan och ha inne en flock med djur. Aldrig, aldrig, aldrig!! Men jag gjorde det! Och jag är förbaskat stolt över mig själv =D
Och.. Skunk är verkligen inte till salu längre!! ;)
Men hon var i alla fall helt klart snyggaste hästen på hela tävlingen, hon var så blank och musklad och superfin!
Bild från Reining D, där vi placerade oss på 3e plats. Väldigt näjd med henne här och var väldigt förvånad över vår placering då jag trodde vi hade kommit sist.
Till WR & Allsvenske Reining blev hon tyvärr stressad och det slog lite över. Var väldigt besviken när jag gick ut från första klassen som var WR och ledsen på mig själv öfr att jag ställer för höga krav på henne när hon uppenbarligen inte trivs på en tävlingsplats. Sen repade vi till oss till Reiningen och gick in och red en bra runda med 3e placeringen. Kändes betydligt bättre till sista Reiningrundan och där var en hel del grejer som gick bättre än första svängen men jag glömde av att rida och åkte med mest vilket resulterade i fel galopp vid två tillfällen. Riktigt surt när hon i stort sett aldrig tar fel galopp annars!
Skunk har fått behandling av vår superhjälte ET:n Laser-Eva!
Har märkt på Skunk att hon har varit otroligt tjurig och inte alls samarbetsvillig de senaste passen, inte helt likt henne för hon brukar kunna tjura nåt pass och sen mer behöva rejäl uppvärmning. Så jag ringde Eva för att iaf kunna utesluta något fysiskt.
Och se på f-n!! Magkänslan var rätt, hon hade låsningar från manken och bakåt samt "blåmärken" på skinkorna. Antagligen halkat omkull i hagen. Men det lossnade fint och Eva kommer en sväng till innan S åker upp till Peter!
Ska bli himla kul att rida henne på söndag för att se om det är någon skillnad! Ska ha upp Sussi och rida lektion för henne uppe på MRK, vi blir 5 st så det ska bli himla kul =)
Peter såg ju såklart direkt var vi hade problem, gotlänning med röntgensyn ;-)
Så vi jobbade båda passen med att jobba bort dessa felen. Hård skola! Sitt rakt, vänta på hästen, Backa, vänd, korrigera när hon flyter ut med rumpan, sitt ner på röven, sänk handen, höj handen, håll takten, samla upp i handen, släpp tygeln, titta på ytter fram, räta upp innan stoppen, flytta ut rumpan innan galoppfattningen... Puh inte konstigt att det blir kortslutning ibland!
Men eftersom vår coach är den bästa så tog det inte så lång tid innan jag hittade knapparna och kunde börja korrigera grejer som jag har släppt igenom utan att veta bättre. Flytta rumpan i spinnen tex, tog tre omgångar av att bryta och flytta rumpa så funkade spinnen bra igen. Så enkel lösning på ett så störande problem!
Och rollbacksen var lösningen ännu enklare, titta ner på ytter framben! När jag hade kroppen i rätt position så blev det helt andra vändningar. Hon bara flög runt, hur coolt som helst!!
Och mamma.. Hon red bättre än hon nånsin har gjort förut! Hon fick börja med första passet på Paco och sen övertalade jag & Anna henne till att rida ett andra pass också. Då fick hon rida Chics, underbara fina Chics =) Chics har samma fd. ägare som Skunk!
Åkte upp till MRK för att rasta av Skunk inför morgondagens träning.
Passade på att klippa henne igen före passet. Hon behöver verkligen den ventilen med all päls, märks att hon blir trött av att springa med täckjacka på. När jag satt på golvet framför henne och klippte kom jag att fundera på hur många hästar det går att göra på? Hon klipptes för andra gången i sitt liv och jag sitter på knä rakt framför frambenen. Haha!
Vi fick hela ridhuset för oss själva idag och det var rätt gött att kunna rida helt fritt. Blev ett ganska kort pass mest för att känna av vad som funkade och inte.
Behöver få koll på min kropp i rollbacksen, för de blir pannkaka. Galoppen är helt underbar, inga huvudslag i fattningarna. Stop och back funkade efter lite påminnelse. Spin åt höger behöver vi hjälp med men spinnen åt vänster var nog de bästa vi nånsin har gjort!
Så läxan är ju helt klart gjord, vi har lite vi behöver checka av med vår profet ;) Men allt som allt känns det faktiskt bra trots de rent av usla träningsförhållandena vi har nu..
I morgon är det dags för årets sista träning hos Peter..
Nästan exakt ett år sen vi var där första gången, så mycket som har hänt sen dess. Minns fortfarande hur otroligt förbannad jag var på mig själv när vi satt på hotellet på kvällen efter första dagen. Vad skulle jag ha en så bra häst till när jag inte ens kunde svänga? Stackars Skunk som fick bära runt på en så värdelös skithög som mig. Och alla försök till att muntra upp mig möttes (som vanligt) med fräsande ;) Andra dagen gick ju som tur var bättre och på hemvägen bestämde jag mig för att skulle jag ha kvar henne så fick jag baske mig lära mig rida på riktigt. Och sen fortsatte jag åka upp och träna för Peter, lämnade henne där på träning i mars vilket gav så himla mycket!
Sen hade vi ju olyckan i maj som förstörde så mycket. Alla steg vi hade tagit framåt raserades och jag var så jäkla RÄDD!! Så fort Skunk ens tittade på något så kom ilningarna i magen, klumpen i halsen och tårarna i ögonen. Så varje gång vi kom upp fick Peter sitta upp och rida till Skunk för att jag skulle våga fortsätta rida henne. Velade massor fram och tillbaka på om jag nånsin skulle kunna lita på henne, skulle jag sälja eller skulle vi fortsätta försöka? Provred underbart fina Josey som hade allt man kunde önska men det var ändå något som saknades, den där jävlar anamman som Skunk är full av. Gav mig själv en deadline, när Skunk's regpapper kom från AQHA så var jag tvungen att bestämma mig om hon skulle bort eller ej.
Så för ett par månader sen började det hända grejer, jag hade kämpat på med att våga rida och en dag när jag mest lullade runt inne i hagen fick jag ett infall. Gav galoppkommando och lät henne galoppera hemåt genom hagen. Tror det var lite av en vändpunkt! Fram till den dagen hade jag inte vågat låta henne galoppera i det fria utan bara på ridbana eller i ridhus. Men hon skötte sig såklart med bravur..
Så med små babysteps har vi hittat varandra. Vill inte skriva igen för det läget vi är i nu är bättre än vad det nånsin har varit. Jag har vågat släppa henne på lösa tyglar i galopp på stranden, jag vågar låta henne gå full fart på en rundown, jag vågar säja till henne när hon går emot mina skänklar och jag vågar RIDA henne när hon är pigg och skyggig. Dessutom rider jag bättre nu än vad jag nånsin har gjort! Jag är mer rättvis mot henne och pratar med henne istället för att "skrika" och ge dubbla signaler.
Inget av detta hade varit möjligt och jag hade gett upp för länge sen om det inte hade varit för Peter! Han märker när han behöver sitta upp och hjälpa mig, han berömmer när jag gör rätt och han kan reta mig till vansinne så att jag taggar till och börjar rida istället för att åka häst!
Är grymt tacksam för alla hjälp jag har fått av både honom och Anna..
Förra veckan hade jag med båda hästarna. Kaske inte helt taktiskt för Skunk blev väldigt stressad och skulle bara hålla koll på Enya. Och Enya som egentligen inte bryr sig ett jota om nånting blev stressad för att Skunk var ABCD-barn. Jaja.. Man får göra det bästa av det hela och jag red båda två så att det iaf var lite avrastade. Det fick räcka!
Denna veckan tog jag bara med Fröken Brun, vi ska till Peter på söndag så jag behöver verkligen rida henne så hon inte är tok-fräsch när vi kommer dit. Det är inte schysst mot henne och det är inte roligt för mig att lägga hela första lektionen på sån "skit" som bara kommer fram när hon har vilat. Det är onödigt att lägga pengar på! Fram till bara för ett litet tag sen behövde jag hjälp med framridningen, hjälp med hur jag ska göra om hon är stressad men nu har vi tillsammans med Peter hittat ett sätt som funkar för oss och jag har fått verktyg som gör att jag utan fight kan får henne att focusera på jobbet!
Vilket jag använde i tisdags! Det kom världens hagelskur när jag värmde upp och de andra hästarna i ridhuset blev riktigt rädda och gick i luften. Skunk reagerade men jag satt bara kvar och fortsatte rida den övningen jag gjorde innan skuren vilket innebar att hon bara fortsatte galoppera på på sin långa lösa tygel. "Vill du inte att det ska vara en stor grej så gör ingen stor grej av det!" Har hört det uttrycket många gånger men först nu har det sjunkit in och jag kan ta fasta på det och faktiskt förstå det. Numera är skyggningarna, stressen ingen big deal. Jag försöker ignorera det men när hon gör något bra så är det en big deal! Då får hon översvallande beröm, eftergift och får pausa.
Detta har fått en del saker att hända; -Hästen skyggar men rädslan är inte längre bestående. Det beror ju helt klart på att jag inte bryr mig om att hon blir rädd längre. Jag själv kan hålla mina känslor i schack och då håller hon sin impulsivitet i schack. Win-win situation! -Eftergiften blir så mycket mer tydlig! Jag har fått en häst som jag kan släppa ut på helt lös tygel, hon går med huvudet nere, håller sig dig och ryggen upp under sadeln och frustar och är så jäkla nöjd! Jag ger henne ett uppdrag och litar på att hon ska fixa det, vilket hon såklart gör =)
Och allt det här bottnar ju att min förbaskade rädsla börjar släppa. Jag kan fortfarande få ilningar i magen eller känna att jag inte vill och det händer att jag väljer att sitta av och longera istället. Men.. Jag har tvingat mig själv att lita på henne och då väljer hon att lita på mig också! Vi har växt samman och hittat vårt egna lilla språk. Vi har klara riktlinjer och jag är den som drar upp dem, när vi har bestämt att det gäller kan jag ge henne mer frihet.
Exemplet jag hade ovan med långa tyglarna är ett perfekt exempel; I början litade jag inte på henne, och ville gärna tjuvhålla i munnen. Ju säkrare jag blev i sadeln och vågade släppa ut henne desto mer började hon testa gränser. När vi hade diskuterat vilka regler som gällde (diktatur-matte) så kunde vi sakta hitta tillbaka till någon form av demokrati igen. Och i det läget ligger vi nu, jag påminner henne i början av passet om att "Du vet vad som gäller nu hästen?" Och hon svarar vanligtvis "Är du helt säker? Är du säker så gäller det idag med!" Och därifrån kan jag släppa ut henne och låta henne vara fri.
Mina tyglar är runt 220cm långa och jag brukar hålla drygt 20cm in på dem just när jag gör denna övningen. Hon har sammanlagt 4m fri tygel och kan egentligen göra vad hon vill. Men ändå väljer hon att höja ryggen, sänka nacken och hålla sig på vår fina runda volt. Hon väljer mig, hon väljer oss.. DET GÖR MIG SÅ OTROLIGT GLAD!!!
Vi är ett litet gäng som har bestämt oss för att träffas på tisdagar i MRK's nya fina ridhus för att träna ihop.
Så i tisdags var det dags för första gången, lite tunt uppslut iom stormen men jag & Annika kom iaf!
När vi kom var där en del nyfikna som nog undrade vad vi egentligen höll på med, så jag berättade lite om vad westernridningen är och hur vi jobbar. Visade bland annat hur viktigt det är att hästen går undan för tryck och att en enda ensam signal bara betyder en sak. De var ganska nyfikna på hur jag backade henne, jag backade henne och hade tyglarna liggandes runt hornet. Så jag visade lite och jag hoppas och tror att de gillade vad de såg. Dottern fick hoppa upp och prova Skunk en lite stund och känna på hur man samlar hästen med bara skänkeln bland annat =)
Sen red jag passet jag hade tänkt mig, ganska mkt lösgörande iom att hon har stått. Pratade med Annika och så bytte vi häst en stund. Annika fick testa spinna och galoppera på helt lös tygel, jag tror hon gillade Skunk =) Fick iaf cred för att hon var så känslig och lydig, så himla kul att höra att någon faktiskt gillar min häst då det inte händer så ofta. Hon är ju ganska speciell och lite av ett "bokstavsbarn" men jag förvånas ändå av hur snäll hon är, kan sätta upp helt okända människor och hon gör ändå sitt bästa <3
Själv fick jag hoppa upp och prova Annikas otroligt vackra häst, 4 årigt paintsto E: David Frost. Helt annan typ av häst än Skunk i kroppen, Annikas häst är avlad för pleasure/hunter och Skunk är ju kossestammad. Men i psyket var de ganska lika ändå! Båda vill jobba och går inte att rida trötta fysiskt, de vill jobba med skallen för att vara nöjda.
Jag red iaf Peters 4kant för att visa Annika hur jag menade, och det var ganska coolt. Hennes häst har aldrig blivit riden på det viset men det tog bara ett par varv med 1-2-3 tryck och jobba utifrån så gick hon fint undan för ytterskänkel och det utan att tjura mot sporren. Häftigt att jag (som är en ytterst medioker ryttare) kan sitta upp på en okänd häst och ändå använda samma ridsätt som på Skunk som jag känner så väl!
Både jag och Skunk har fortfarande lite blessyrer kvar sen vår olycka i våras, hon har låsningar i ryggen som hela tiden kommer tillbaka. Dock så sitter de mindre och mindre fast för varje gång och de blir färre och färre. Men hon är lite ojämn i sin muskulatur över bäckenet bland annat vilket gör att hon inte arbetar helt rätt med sin kropp.
Jag å andra sidan är ganska kass ;) Har ingen känsel på framsidan av det skadade låret och ärret gör riktigt ont. Haltar på morgonen och anstränger jag låret så gör det riktigt ont på kvällen och hela natten efteråt. Dessutom går jag antagligen och kompenserar för höfterna har börjat säja ifrån.
Men vi går hos kotknackare båda två och i måndags skulle vi testa något nytt, fick tips av Anna som är sambo med världens bästa tränare Peter Ljungberg. Anna är en sån där person som är riktigt bra att känna, hon kan verkligen häst, är öppensinnad och lite "alternativ" och dessutom en jäkligt trevlig person! Vi kom iaf att prata om Skunk's ink nu ett par ggr när vi har varit uppe och tränat och hon tipsade om Daniel som har behandlat ett par hästar åt dem för just inkar. Daniel är ET och utbildad inom akupunktur så jag tänkte lite skitsamma om det tar inken, det kanske iaf tar låsningarna!
Sagt och gjort, jag bokade en tid och i måndags kom Daniel ut. Började med att sätta nålar på Skunk lite här och där. Först blev hon väldigt arg, antagligen för att nålarna gjorde lite ont. Men det tog inte många minuter förrens hon stor i gången och sov! Min hoppjerka som aldrig står still innan hon är arbetad står och sover - wow!
Och så var det min tur, tre nålar runt ärret och en i nagelbandet på stortån och "pektån". Sen satt jag där på stallgolvet och blev jättetrött, kunde knappt hålla ögonen öppna och fick luta mig mot boxväggen.
Bort med nålarna och tack och hej till Daniel.
Skeptisk som jag är väntade jag mig ingen förändring sådär direkt. Visst att det sätter igång blodet men det här var helt galet, hela benet BRANN! Jag var så varm och bara just i det benet. Dagen efter hade jag grym träningsvärk, hade fått känsel på nästan hela låret men tårna som nålarna hade suttit i var det ingen känsel i! Skumt, rätt äckligt att inte känna tårna kan jag säja, man slår i dem hela tiden! Tredje dagen hade jag känseln tillbaka i tårna och fortfarande tärningsvärk.
Skunk då? Jodå, inken blev först helt vit och sen blev det ett par små sprickor i den. Gott tecken för då ska den vara behandlingsbar iaf! Men det häftigaste av allt var ändå hennes has. Hon skadade den på fredagen innan och den var megasvullen och det ville inte ge med sig. Dagen efter hade svullnaden gått ner 3cm och dagen därpå var svullnaden helt borta och hästen är ohalt!!
Skeptikern är övertygad! Nu vill jag också kunna det här, så jäkla häftigt =D
Här kommer en liten oredigerad film från senaste Peter-träningen,
Jag får träna på att rida med kroppen och inte "hjälpa-till" med tyglarna så som jag gärna gör när det blir jobbigt. Riktigt nyttig övning som fler borde prova på! Är din häst verkligen så lydig för vikt och skänkel som du tror? Min häst överträffade mina förväntningar ;) Hon fungerade ungefär 1 miljon gånger bättre när jag slutade störa henne med tyglarna, man ser ganska tydligt på filmen att hon bitvis sänker sig riktigt lågt och kommer upp med ryggen. Sen har hon inte styrka nog att jobba på där så länge så huvudet flexar lite upp och ner men vi har tagit ett stort kliv på rätt håll!
Här kommer en film från lektionen i fredags för Peter. Kom på att jag har aldrig lagt ut någon oredigerad film på mig och Skunk, det har kännts lite för utlämnande att ni ska höra när jag får kritik. Men här kommer iaf en naken, utlämnande film från förra träningen. Detta är i slutet på sista passet och vi har precis börjat nosa lite försiktigt på rollbacksen..
Vet att hon fortfarande väljer att gå upp lite i handen men det blir bättre och bättre, vi jobbar hela tiden med att gå undan för de olika trycken. Hon är ju en tuff tjej och diskuterar gärna men denna träningen red jag mer bestämt än jag har gjort förut. Peter sitter oftast upp ett av apssen och knackar loss henne åt mig men denna gången fick jag snällt ta tag i det själv )
Känns som att enda gången jag mår riktigt bra nuförtiden är tiden jag spenderar på Skunk's rygg..
Vet inte vad jag skulle göra om jag förlorade henne, så nära det var att vi sålde och så glad jag är nu att jag inte lyssnade på alla förståsigpåare!
Hon är odräglig, hon är stökig, hon är kelsjuk, hon är skyggig, hon är osäker, hon är lydig, hon är ett spöke, hon ger 100% alltid - på gott & ont, hon är ömtålig, hon är översocial, hon är explosiv, hon är vacker, hon har världens fulaste svintoman, hon är fantastisk.. och det bästa av allt.. Hon är min!!
Som en vis man en gång sa:
-Det är något med utsidan på en häst som är bra för insidan på en människa!
Något hade nog trillat på rätt plats över natten, om det var hästen som taggade till eller det var matten som inte fegade? Fick in en riktigt pigg ko som andra ko idag och det var så jäkla kul =D
Härligt att får känna på kraften och reaktionsförmågan som finns i min häst och dessutom utan att vara rädd. Jag bara satt där och RED!! Så som jag kände mig idag vill jag känna mig varje dag i resten av mitt liv. Full med adrenalin och helt oövervinnerlig ;)
Och min häst då! Min fina, underbara, fantastiska, härliga häst!! Vet knappt vad jag ska skriva.. Men hon går från stillastående, exploderar, vänder, full fart till att stå lugnt i mitten och vila på hängade tyglar! Och tvärtom då..
Hon har varit så underbar att ha med sig, står lös bredvid trailern när jag borstar och klär på och av alla grejer. Står lös inne i ridhuset och halvsover fast där rusar en ko på andra sidan grindarna.
När vi hade ridit sista passet och gått upp och duschat av henne stod jag på gården och pratade med Totte en stund. Då tar hon två steg fram och stoppar huvudet i min famn, trycker pannan mot min bröstkorg och står så i flera minuter <3
Hon har gjort skäl för sitt namn, hon är verkligen gjord av guld.. Hollywood Gold Skunk!
Träningen idag gick super! Första passet red vi på cuttingmaskinen, gick sådär i början men framåt slutet tog det sig. Vad förväntar man sig egentligen av en häst som har vilat nästa 2 veckor? Hmm ja hon var något tjafsig i början ;)
Andra passet var med kossa, först red Robert henne och fick kiva lite med henne. Skönt när nån annan gör det ;) Hon går upp i handen och är ganska käftig, så det är mkt jobb med det. Trav -> Halt -> Back tills hon ger för bettet. Så det ska vi träna på!
Fick in en söt liten ko, dock ganska kaxig och jag blev lite feg. Robert skällde lite och jag taggade till. Och sen gick det så jävla bra! Var inte rädd en endaste gång utan jag fokuserade på kossan och stopp -> back. Hornen växte ut i pannan på mig och så fort jag fick lite självförtroende så taggade Skunk till och fick en helt annan attityd. Så jäkla häftigt!!
Och så har vi gjort vårt livs första slidestop, blev säkert 1½ meter ;) Finns med på filmen också!
Idag var Skunk odräglig, skyggig, springig, käftade mot bettet och det är så UNDERBART!!!
Min häst är tillbaka =D Att man blir så glad över att hästen beter sig som en jäkla apa är ju i och för sig ganska knäppt. Men det är så skönt att hon är tillbaka!
Vila, kraftfoder och b-vitamin verkar ha gjort susen! Men tänker såklart ta borreliaprovet ändå för säkerhets skull.
Men i morgon.. Då ska vi jaga kossor tills svetten lackar =D
Idag kom Håkan & Susanne ut och fixade chip och signalamentsbeskrivningen. Så nu är alla papper klara att skickas in till SQHA för passet =)
Dessutom tog jag med hjälp av Fia blodproven på henne i morse och lämnade på kliniken på väg till jobbet. Däremot visar de ingenting! Så det är bara att vänta på borrelia-provet men jag fick iaf okej att rida henne eftersom det inte är någon infektion. Så..
Vi åker på kosse-clinic i helgen!!!! =D Så får vi känna oss för, är hon för trött så tar jag med Enya på söndag. Är hon pigg så får hon gå men hålla det ganska lugnt ändå. Och så åker vi hem över natten så att hon får stå på box, vila och äta ordentligt!
Solen sken idag och jag och mor gav oss ut på en runda i skogen. Skunk var så trött.. Fortfarande.. Och det känns inte bra i magen på mig!
Min häst som alltid är som ett kvicksilver, skyggar och hoppar rundor. Som reagerar direkt, tittar jag så går hon. Nu bara lunkar hon.. Som nån gammal ridskolehäst! Hon skyggade inte ens för skuggorna på grusvägen utan bara gick.
Som man kan rida ut 2h i skogen och hon vill fortfarande bara ge mer och blir aldrig trött. Sista biten satt jag av och gick hem...
Hade kiron ute i tisdags till Skunk, inge att knacka utan bara lite i musklerna. Kändes ju hur bra som helst!
Skulle rida med Natalie i torsdags för att hon skulle få rasta av sig innan Peter-träningen på fredagen. Och då är häststackarn inte fräsch! Redan i stallet var hon loj och det fortsatte sedan ut på rundan, dessutom knixande hon till yttepyttelite i steget så jag valde att sitta av och gå hem.
Ställde dessutom in träningen. Känns inte kul att åka med ofräsch häst =/
